20 mars dömde Migrationsdomstolen i Stockholm i ärendet UM 903-18. Sista chansen att överklaga domen till Migrationsöverdomstolen är nu på tisdag 10 april. Jag hoppas verkligen att Migrationsverket lämnar in en överklagan.
I domen ges ”A” – mot Migrationsverkets uppfattning – uppehållstillstånd i tre år, flyktingstatusförklaring och resedokument. Detta till trots att domstolen instämmer med Migrationsverket om att ”A” varken styrkt eller gjort sin identitet sannolik.
Mer att läsa: Ropen om rasism vändes till stolthet.
Domstolen har valt att sekretessbelägga all information om ”A”. Och gärna för mig. Min mission är inte att peka ut enskilda personer. Den här korta texten är istället ett slags vädjan om sans och balans, och om ökad ”trovärdighet i flyktingmottagandet” som statsminister Stefan Löfven talat om i flera intervjuer – bland annat Ekots Lördagsintervju 7 april.
För att sätta in saken i ett sammanhang så är ”A” en man som intill alldeles nyss satt i förvar för att avvisas till Afghanistan. Ingen myndighet vet vem han är. Flera olika åldrar och historier har passerat under de år då mannen fått avslag efter avslag på sina asylansökningar.
Enligt Migrationsdomstolen föreligger nu nya omständigheter. Mannen uppger att han konverterat till kristendomen under sin tid i Sverige. Enligt domskälen – där Migrationsverkets expertsynpunkter avfärdas utan ett enda argument - bedömer Migrationsdomstolen ”att A skulle riskera förföljelsen i hela Afghanistan på grund av sin religiösa uppfattning.” (skrivfelet i den citerade meningen är från domen)
Domstolen skriver att det inkommit ”bevisning till styrkande av att A deltar i kyrkans aktiviteter. Under den muntliga förhandlingen uppgav A bl.a. att han i Sverige blev tillsammans med en kristen tjej medan han fortfarande var muslim och atthan följde med henne till kyrkan.” Det har också – uppger domstolen – inkommit ”intyg från präster” om mannens kristna förträfflighet.
Att ”A” deltagit i ”kyrkans aktiviteter” är sant och riktigt. I början av oktober 2017 dömde nämligen Norrköpings tingsrätt ”A” som skyldig till sexuellt ofredande av en 14-årig flicka. Enligt domen begicks brottet på Svenska kyrkans konfirmandläger i Söderköping där mannen deltog som ”assistent”.
Folkbladet uppmärksammade händelsen; framförallt därför att kyrkans medarbetare agerade mycket anmärkningsvärt och svekfullt gentemot det unga brottsoffret.
Trots att Migrationsdomstolen skriver flera sidor om mannens kristna trovärdighet så nämns inte den tidigare domen mot honom med ett enda ord. Möjligen förekommer domen i de sekretessbelagda delarna av akten. Vilket inte gör saken mindre allvarlig. Trovärdigheten i asylmottagandet kräver att domskälen i sådana här principiella ärenden redovisas offentligt.
I min värld krävs det mycket starka skäl för att en man vars identitet inte går att styrka och som dömts för sexualbrott mot barn ska ges uppehållstillstånd i Sverige. Det kanske finns sådana skäl; kanske inte. Migrationsdomstolens domskäl ger ingen vägledning i frågan. Därför bör domen överklagas till Migrationsöverdomstolen. Den politiska trovärdigheten står på spel.
Widar Andersson