I lördags kväll publicerade socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven dessa rader på sin Facebooksida: ”Nu fler än hundra döda palestinier och över 700 missilattacker mot Israel. Hamas bär ansvar för att stoppa den dagliga raketbeskjutningen. Den upptrappade situationen efter kidnappningen av tre israeliska ungdomar måste brytas. Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig. Det är en enorm tragik att våldet eskalerar. Det är de civila som drabbas hårdast. Äntligen ett enigt FN-säkerhetsråd som uppmanar till nedtrappning och eldupphör. Dödandet, ockupationen och våldet måste få ett slut. Parterna bär ansvar för att återvända till förhandlingsbordet.”
Löfvens ord är uttryck för en klassisk socialdemokratisk hållning till våldsutbrott och konflikter. Ett stort antal tusen personer har också offentligt uttryckt sitt stöd för Stefan Löfvens inlägg på Facebook.
S-ledarens önskan om att vara relevant i världens ögon, hans sansade attityd, hans balanserade resonemang och hans pushar för en återgång till förhandlingsbordet har också mött ont och stundom hatiskt och antisemitiskt präglat motstånd. Även inifrån hans eget parti.
I en intervju med en ångermanländsk tidning som publicerades tidigare i dag kommenterar Stefan Löfven den uppmärksamhet som hans inlägg rönt. Han är ”besviken” över tonen hos många av dem som kritiserat honom. Det är som om det institutionella hatet mellan Hamas och israeliska hökar har fortplantat sig till våra trakter. Som om det enda sanna är att Sverige och Socialdemokraterna ska inrangera sig som hejaklack till den ena sidan i konflikten. Eller snarare; som en hejaklack åt Hamas. Ingen har - vad jag sett i kommentarerna - förordat det motsatta. Det som tycks ha retat allra mest är att Löfven sagt det självklara: Att Israel har rätt att försvara sig.
Det är bra och klokt av Stefan Löfven att ta till orda. Inte därför att de stridande parterna lär bry sig särskilt mycket. Utan därför att hans uttalande skickar tydliga signaler om vad för slags ledarskap som kommer att råda om han får chansen att leda regeringen efter valet.
Jag läser in sådana värden som strävan efter resultat, viljan att uppträda så att man kommer på samtals/förhandslingsfot med alla för ett gott resultat nödvändiga parter, förmågan att hantera en storm på sociala medier och kompetensen att sätta ned foten och deklarera en ståndpunkt i en kontroversiell fråga. Det är en mycket viktig egenskap hos en ledare att inte ryckas med när hopen skriker "Fördöm! Fördöm!
All heder åt Stefan Löfven för detta.
Widar Andersson