Valrörelsen är över. Donald Trump har segertalat och beskrivit sig som en ”unifier”; nu ska landet enas efter den brutala kampen i primärval och presidentval. Hillary Clinton har ringt och gratulerat Donald Trump till segern och Trump har – sa han i sitt tal – gratulerat Hillary för det fantastiska arbete hon har gjort för landet. Det kan kanske tyckas märkligt att gå från stadiet att ”Hillary ska kastas i fängelse” till nivån ”tack Hillary för allt gott du gjort.” Och att ringa och segergratulera en person som man i månader beskrivit som en katastrof och som en skam; det kan heller inte vara så lätt. Men det måste göras.
Hillary Clinton måste vara mer än utmattad i själ och hjärta. Hon har krigat mot två grymma populister och grova opportunister. Först Bernie Sanders som hon konkurrerade ut till slut. Sedan Donald Trump som hon fick sträcka vapen inför frampå de amerikanska småtimmarna.
Mer att läsa: Solen går upp ochså i dag.
Det finns mycket att diskutera och fundera på. Det som främst bör undvikas är svartsyn och pekoraler. Frågetecknen om säkerhetspolitiken och om den ekonomiska politiken kommer vad det lider att rätas ut; förhoppningsvis till det bättre.
Fattade jag rätt så höll Republikanerna i sin ledning i Senaten. Det betyder att Kongressens båda kamrar styrs av republikanerna. Vilket ger partiets kloka och modesta kvinnor och män bra möjligheter att maktdela styret med presidenten Trump.
Statsminister Stefan Löfven intar en mycket bra attityd när han säger i intervju med Ekot att Sverige självklart eftersträvar ett fortsatt bra samarbete med USA; alldeles oavsett skillnader i partifärg.
Efter några snöflingebekymmer rullar nu mitt tåg mot Norrköping på tämligen tryggt och målinriktat. Lika smärtfritt kommer nog inte det politiska USA igång efter vad som varit. Men politik är en konfliktfylld men/och relationsinriktad sysselsättning. Toppolitiker är vana vid att kastas mellan konfliktläge och samverkansläge utan att fundera alltför mycket på de tvära kasten.
För dagen kanske det är svårt att se Donald Trump som en ”Unifier”. Men märkligare saker har hänt. En opportunists främsta tillgång är just känslan för vad som behövs för att nå fram. I den grenen har Trump visat att han förstod vad som krävdes för att mobilisera varenda kotte som kunde tänkas tro på hans grova budskap. Kan han nu ställa om och lika målmedvetet ena landet?
Widar Andersson