Det såg inte så sprudlande och piggt ut till en början.
Det var inte det där energiska och frejdiga Kamraterna som vi vant oss vid hemma på Nya Parken.
Kanske hade Sundsvalls fina bortaskalper mot Elfsborg och Kalmar medfört en överdriven respekt.
Kanske hade faktumet att nykomlingen plockat 16 av sina 26 pinnar utanför Norrporten Arena satt sig i Pekingspelarnas skallar.
I det läget: vad gott det måste vara att ha två gamla uvar i laget.
Två bra, kloka gamla uvar och en pånyttfödd, fysisk urstark forward.
1-0-målet för IFK innan paus var inte bara viktigt – det var även talande.
Andreas Johansson såg att Daniel Sjölund stack på djupet. La en lite för lång boll (vi väljer det före att ”Daja” sett kvickare dagar) men Sjölund gav inte upp lädret.
Ålänningen hann, vred på hela sin kropp och fick bollen inåt straffområdet där Christoffer Nyman mötte med full kraft. Peking var – trots en ganska avslagen första halvlek – i ledning och det är givetvis även det talande.
Poängmaskinen hittar vägar att koppla grepp. Att avgöra.
Resten? Well, det var 13 galna minuter när allt gick IFK:s väg. Allt!
När alla hittar zonen. När alla växer samman till en löpande och inspirerande massa med vittring på guld klarar man tydligen av att smacka in fyra mål på 13 minuter. Jag har aldrig sett det tidigare - men det är heller ingen vanlig IFK-säsong. Far from.
------------------------
Alexander Fransson var så bra. Så överlägsen. Så klok. Igen.
Mittfältaren skallade in sitt femte mål för säsongen och ägde planen som vi sett honom göra vid ett par tillfällen nu.
Det är nog bäst att IFK-fansen passar på att njuta. Det lär inte bli så värst många mer matcher i IFK för ”Alle”.
Det kan det inte bli.
Att han är kvar förvånar faktiskt. Med det steget, med den utvecklingskurvan U21-landslagsmannen haft och den potential han besitter – han ska inte spela i allsvenskan.
Och vi kan alla se att han är redo att ta steget.
---------------------------
Och när vi är inne på ämnet – den här upplagan av IFK Norrköping kommer vi nog inte att få se så mycket mer än sex matcher till.
Det är inget som Janne Andersson hymlar om heller.
IFK-managern är inställd både på att anbuden kommer att vara av den digniteten att klubben inte kan säga nej. Andersson vet även att det kommer bli en utmaning (kommer ha en artikel om det) att rekonstruera ett lika vasst lag.
---------------------------
Med risk att vara nålen som bryskt kraschar på IFK-fansens perfekt snurrande vinylplatta – men dagens IFK Norrköping känns som en avgångsklass en månad innan studenten.
Nästa termin kommer det att vara en ny klass.
Nya elever. Bättre eller sämre? Vem vet, det återstår att se – men låt oss ponera en ombyggnad utan Linus Wahlqvist, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, David Mitov Nilsson, Christopher Telo och för den delen Emir Kujovic.
Ska vi kalla det för att Janne Andersson och kompani får något att bita i?
Visst, det är försäljningar som ger medel att värva men ovan nämnda spelare bär på värden utöver deras utsökta fotbollsmässiga egenskaper.
Det flyter vittblått blod i dessa herrars ådor. Det är inget man värvar. Eller köper.