På årets längsta dag kommer ljuset från Peking. Det är det korta sättet att beskriva de uppskattande känslor som for genom kroppen då jag läste DN Debatt på midsommaraftonens morgon. De tre socialdemokratiska kommunalråden Kikki Liljeblad, Olle Johansson och Lars Stjernkvist manar S riksdagsparti att mer proaktivt förbereda för den blocköverskridande regering som behövs så snart som möjligt.
Med utgångspunkt i det egna styret i Norrköping – S, L, C och KD – skissar de tre kommunalråden upp ett slags färdplan för något liknande styre även i riket. De uppmanar partiledningen att växla bort från det gamla retorikspåret där de borgerliga partierna framhålls som hjärtlösa och snudd på barnamördande högerpartier för att istället koppla upp sig mot de miljöer där S och flera av de borgerliga partierna har gjort överenskommelser om viktig och riktig politik: Peka ut samarbetsområden och uppriktiga samarbetsviljor istället för att orera om huvudmotståndare hit och dit. Som man bäddar får man ligga.
De tre Norrköpingska essen är inga kommunromantiker; Lars Stjernkvist är en erfaren rikspolitiker; bland annat härdad i den hårda partisekreterarskolan när det begav sig. Trion vet och förstår att det finns skillnader mellan kommun och stat. Men skillnaderna är inte så där märkvärdigt stora. I grunden gäller samma villkor: Det behövs vettiga majoriteter för vettig politik här framöver.
När jag läser artiklar av det slag som Stjernkvist, Liljeblad och Johansson skapat så känner jag också mina starka känslor för socialdemokratin. Jag vill verkligen att det ska gå bra för partiet. Det här vänstertuggandet som varit – fascism, nazism, barn på börsen och allt vad som varit – har gjort mig lätt deprimerad från och till. Jag har tänkt; ska det ta slut på det här viset? Hundra år efter att socialister och kommunister lämnade/fick lämna partiet så kommer de tillbaka och tar den slutliga hämnden genom att köra S i botten?
Sedan något år tillbaka känns det dock betydligt bättre. Episteln från Norrköpings innertrio Johansson-Stjernkvist-Liljeblad (som antagligen varit i säck innan den kom i påse) får molnen på midsommarhimlen att skingras än mer.
Widar Andersson