Tingsrätten i Norrköping valde tidigare idag att inte häkta de fyra unga männen – en av dem bara sjutton år – som för andra gången på kort tid har omhändertagits av polis då de planerat att genomföra rån/våldsbrott i Norrköping. Det är illa nog att tingsrätten släpper dem. Men än värre är att de här pojkarna redan är kända kriminella, har placerats på ungdomshem, inväntar fängelsestraff för andra brott och ändå liksom bara lattjar runt och bränner skattepengar, stjäl arbetstid och kör sina liv i botten medan rättsstaten står med armarna i kors.
Läs: Rånmisstänkta släpptes igen.
Situationen med de här fyra kriminella ungdomarna är betydligt allvarligare än Säpos i och för sig pinsamma bomskott på terroristen i Boliden nyligen. Det kan säkerligen skyllas på ovana och upphetsning. De fyra kriminella som släpptes i Norrköping i dag är däremot uttryck för ett mycket illavarslande systemfel.: Ingen har riktig koll på dem. De lattjar runt som de vill. Gör brott på olika platser. Placeras för ungdomsvård. Döms till straff som inte verkställs.
Läs: Bekräftad koppling mellan brott.
Hittills har tillfälligheter räddat Norrköpingsborna från att utsättas för grovt våld från de här gossarnas händer, tillhyggen och vapen. En uppmärksam väktare satte polisen på spåren den här gången.
Läs: Väntan kan vara ödesdiger.
Jag förstår djupt och innerligt polisens och åklagarnas frustration över sin arbetssituation. Det allmänna rättsmedvetandet hos många av oss vanliga och dödliga utmanas likaså. Personligen känner jag allra mest sorg över det socialpolitiska förfallet. Varför sitter i vart fall inte de som är barn i de här ligorna inlåsta på en statlig institution istället för att maskerade åka runt i stulna bilar i Norrköping?
Widar Andersson