Det finns en orsak till att Vänsterpartiet ligger runt 5 procent i valresultaten. Vänsterpolitik fungerar inte. Det vet nog Suhonen innerst inne. Han är ju långtifrån dum. Men självklart är det bekvämare och mer befrämjande för välståndet att vara S och skälla på S för att de inte är V.
Mot slutet av förrförra seklet tog fackligt aktiva personer som var politiskt intresserade initiativet att bilda partiet SAP. Partiet skulle med tiden utvecklas till en extraordinär framgångssaga med ett inofficiellt världsmästerskap i antalet obrutna regeringsår på prishyllan. I diktaturer som Kina och Kuba och Nordkorea kan ju regeringar sitta hur länge de vill, eller vi vart fall så länge som de lyckas förtrycka sitt folk på ett framgångsrikt sätt. I en demokrati och öppen marknadsekonomi som Sverige vill det till helt andra talanger och begåvningsstråk för att kunna regera så pass många år som Socialdemokraterna gjort. Den viktigaste förklaringen är (vid sidan av tur som framgångsrika verksamheter alltid måste ha) att S mycket snabbt blev ett mittenparti. Inte mittenparti i betydelsen Folkparti eller Centerparti som ju brukar/brukade beskrivas som partier mellan M och S. Socialdemokraterna blev ett mittenparti eftersom det stod mitt i samhället. I många decennier var LO-anslutna arbetare och LO-fackens organisationer ett av fundamenten för S-politiken. Den andra tyngdpunkten var svenskt näringsliv.
Jag tänkte på det när jag i torsdags eftermiddag diskuterade med Daniel Suhonen i radions Studio Ett. Suhonen lever i en fantasivärld – vilket starkt präglar hans bok om Juholt – där S var ett vänsterparti (oklart när) men att partiet därefter har övertagits av slemma och av kapitalet köpta högersossar (som mig) som har sett till att partiet vridits högerut till gräsrötternas vrede.
Suhonens fantasi är en del av en snart 100-årig vänstertradition i Sverige – och i många andra länder. Vänstern kastades ut/gick ut ur det socialdemokratiska partiet 1917. Sedan dess anklagar vänstern ritualmässigt S för att de inte är ett vänsterparti. Suhonen är ingen vänsterpartist men han bär vänstertraditionen vidare.
Ett belysande exempel är när Suhonen i radio på sitt sedvanliga sätt riktar en i hans värld fruktansvärd anklagelse mot mig när han säger att jag har ett uppdrag som rådgivare är utbildningsföretaget AcadeMedia som ägs av WALLENBERG. (Jag skriver Wallenberg med stora bokstäver för att belysa Suhonens tonfall när han sa Wallenberg. I Suhonens kretsar är Wallenberg uppenbart ett skällsord och den socialdemokrat som samarbetar med Wallenberg kan i hans och hans gelikars värld inte vara en riktig socialdemokrat.
Detta är ett klassiskt vänstergnäll mot S. Faktum är att Wallenbergssfären ”styrde landet” tillsammans med LO och S-regeringar under stora delar av rekordåren. Detta var det ”starka samhället” på gott och ont. Mest på gott.
Min poäng är att endast en person som lever i vänstertänkets kretsar kan få för sig att samverkan med Wallenberg per automatik ska vara misskrediterande för en socialdemokrat. Wallenberg och S och LO har varit mer tighta än vad jag tror Suhonen förstår eller vill ta in. Eller att uppdrag för en friskola skulle vara något slags bevis för att man ägnar sig åt en högerkonspiration mot S. Jag var ordförande i Friskolornas riksförbund när jag var och omvaldes till riksdagsledamot och när jag utsågs till sakkunnig på Statsrådsberedningen.
Socialdemokratin har en vänsterfalang. Så har det varit sedan 1917; en del valde att stanna kvar. De få gånger som vänsterfalangen genom olyckliga omständigheter har fått något inflytande – främst löntagarfonder, koalition med V och MP och Juholt – gick det raskt åt helsike. Vilket inte är så konstigt. Det finns en orsak till att Vänsterpartiet ligger runt 5 procent i valresultaten. Vänsterpolitik fungerar inte. Det vet nog Suhonen innerst inne. Han är ju långtifrån dum. Men självklart är det bekvämare och mer befrämjande för välståndet att vara S och skälla på S för att de inte är V.
Widar Andersson