Anna Kinberg Batra slutade med flaggan i topp. På fredagsförmiddagens pressträff där hon meddelade sin avgång höll hon ett trotsigt tal om den moderata politiken och om vikten av ett starkt och samlat moderat parti. Det kändes som om hon höll sitt bästa tal när hon inte var partiledare längre. På sätt och vis påminde Anna Kinberg Batras tal om Mona Sahlins anförande på det socialdemokratiska Förtroenderådet efter det att hon meddelat sin avgång. Sahlin var i och för sig mer självkritisk än vad Kinberg Batra var på pressträffen. Kinberg Batras starka tal kan dock uppfattas som självkritiskt i den meningen att trots all den goda politik hon talade om så har det inte gått så särskilt bra.
På pressträffen fick hon flera gånger svara på frågan om hon ångrade utspelet i januari i år då hon meddelade att det skulle ”samtalas” med SD i riksdagen; att det inte längre skulle låtsas som om SD inte fanns. Efter det framträdandet kom ett opinionsras – till Centerpartiet främst – och kritiken från den församlade änglakören i politik och media var oförsonlig.
Kinberg Batra medgav att saken var dåligt kommunicerad och dåligt förankrad. Men i själva saken backade hon inte. Vilket heller inte nästa partiledare bör göra. Det kommer säkert att ta några år till av gnuggande av opinionen. Men nu när skadan så att säga redan är tagen så vore det tokigt att avbryta processen. Alternativet är ju att stanna kvar i Decemberöverenskommelsens dimma och det kan inte locka någon hugad och duglig efterträdare att träda till med sådana mandat. Anna Kinberg Batra har röjt mark för en möjlig väg mot regeringsmakten för M. Så är det.
Nu kommer en extra partistämma att välja en ny partiledare och flera andra nya i partiledningen. Ulf Kristersson är det namn som nämns oftast, Och det är ett bra alternativ. Men nu väntar några spännande dagar och kanske veckor innan vi vet hur M tänker fixa till klädedräkten inför valet.
Widar Andersson