Åtta matcher in i säsongen och den är död. I alla fall om man som IFK Norrköping rustat, siktat och vill vara med i den roliga delen av den allsvenska tabellen.
Åtta matcher! 22 återstår men när IFK Göteborg firade med fansen, Peking-kamraterna drog sina kalla händer genom håret och publiken sökte sig hemåt var det bilden av ett mellanår.
En flopp av stora mått. Det största av mått, på gränsen till fiasko men vi aktar oss för att kasta med det ordet med tanke på att det fortfarande ligger 66 pinnar i potten att spela om.
---------------
Jag var inställd på att Peking skulle få svårt att hävda sig mot de bästa 2019, men en elfteplats (nio poäng efter Malmö FF redan nu) fanns inte med i den mest pessimistiska kalkyleringen.
Det som studsade med i fjol, det gjorde det ofta och mycket, är inte längre på IFK Norrköpings sida och det är inget konstigt i sig. I elitidrottens värld råder en märklig förmåga att sanningen kommer ikapp och den verkligheten är sällan missvisande.
När IFK Norrköping kom ur sin medvinszon och tappade sin förmåga att vara tillräckligt bra men inte så mycket mer för att vinna, blottade sig ett lag som inte lyckats ställa om, hitta tillbaka.
Blåvitt springer i motsatt riktning. De har maxat individuellt och sitter på ett kollektiv som är svårt att inte bli imponerad av.
De förtjänade inte att åka hem med tre poäng, men var dödligare och skickligare i den delen av banan där det är som allra viktigast att vara dödligare och skickligare.
---------
IFK Norrköping kändes inte redo någon gång egentligen under försäsongen och väntar fortfarande på att hitta sig själv.
Om eller när de når dit vet jag inte men nu handlar det om att se till att det sitter ihop i Europa. I allsvenskan har chansen rasat samman.
------
Nu kastades Gudmundur Thórarinsson in centralt (och var bra och nyttig). Rasmus Lauritsen fick lämna bänken för en plats i backlinjen (och var bra och nyttig) men det var en eld som skulle paniksläckas och det fungerar sällan. Lars Krogh Gerson, städgumman och målskytten, hade en utgångsposition till höger men for runt i vad jag tror var en fri roll medan Simon Thern hade en offensivare och högre utgångspunkt.
Vad sa vi om att söka och leta? Det pågår fortfarande i mitten på maj månad i IFK Norrköping.
Med det skrivet - det är förvånande att det inte finns någon gråzon när medgångsmascaran runnit av.
Vitt 2018.
Svart 2019.
----
Och i en allt mer tilltagen kritikerstorm står Jens Gustafsson. Managern som kanske fått bättre förutsättningar än någon annan ansvarig IFK-tränare i modern tid att värva, få ihop det här spännande laget och forma en utmanare till guldet.
Han har det tufft nu, Gustafsson.
Den här veckan är chansen att styra upp säsongen. Kicka igång hoppet - men 1-2 mot Blåvitt förvärrar, försämrar och försvagar.
Självklart kommer Jens Gustafssons person ifrågasättas. Det ska han också göras, men det är inte nära att kicka 40-åringen. Toppstrid och guld är avlägset, det känns kört, men just nu känns det faktiskt som det finns andra, viktigare utmaningar för Gustafsson vars förlängda avtal sträcker sig till 2021.
Att se till att det här laget han förfogar över kan ta och utveckla sig till något som de inte gjort på en och en halv säsong.
Att de kan få fason på bristerna, skaka av sig alla barnsjukdomar, hitta en stabilitet och ta det där steget mot vad de vill vara - inte bara på papper.
Det var ett sjujäkla test för Jens Gustafsson när han kickades från Halmstad - det som han möter på jobbet nu, i IFK, är en lika frän prövning.
----
Ärligt börjar jag tröttna på att dra analyserna som känns identiska, har känts identiska, i ett och ett halvt år nu vad det är för ok som hänger över IFK Norrköpings axlar.
Hur mycket än Jens Gustafsson laborerar, kastar om, testar och söker svaret så skaver det offensivt.
Och laborerat, kastat om testat och sökt har den allt mer pressade skåningen gjort.
Kvar i hans coachhänder förblir ett anfallsspel med så mycket friktion att det är svårt att sätta ett likhetstecken mellan bristerna/oförmågan som råder och ambitionen att var ett topplag.
En för trög sista tredjedel. En alldeles för trög.
Det är tre lag som står på en seger så här långt: Falkenbergs FF, AFC Eskilstuna och - IFK Norrköping.
Två nykomlingar och fjolårets tvåa.
-----
Jag tror inte att någon som lommade hem från Östgötaporten fann en tröst i att hemmalaget -bortsett från första 18-19 minuterna - plockade fram en insats som kan vara den bästa för säsongen.
Det spelar liksom noll roll när utdelningen blir noll poäng och ett mål.
IFK Norrköping är elva i allsvenskan med en seger efter åtta matcher. Kris, ja men vi väntar med fiaskostämpeln.
------
Med rätt hemmamatcher på våren, AIK, Malmö FF och IFK Göteborg, har det varit okej med folk på Östgötaporten.
Nu kommer Sundsvall, Häcken och Sirius.
Marknadsavdelningen har en utmaning till jobb framför sig.
De också.