Socialdemokraterna i Östergötland har nu ett förslag till lista i riksdagsvalet i höst. Ännu så länge är det bara valberedningen som står bakom förslaget. Men vad jag förstår så är det inte särskilt stridigt och laddat om listans placeringar ute i det Östgötska S-landet.
Det mesta talar för att listan i allt väsentligt klubbas igenom när Socialdemokraterna i länet möts för att fatta beslut lite längre fram i vår.
För Norrköpings del är utfallet bra. Teresa Carvalho står som nykomling på en säker andraplats. Hennes mix av kompetens, erfarenhet, ungdom, kvinnligt kön och ett utlandsklingande efternamn gör henne oberörbar.
Att det förre kommunalrådet Mattias Ottosson föreslås på femte plats är - kanske inte förvånande - men i alla fall värt att notera.
Ottosson stod på listan - som 9:a om jag minns rätt - i förra valet. Sedan dess har jag inte sett så mycket av honom.
I höstas, när Norrköpings stad hade en peptalksamling i Kolmården fick jag en pratstund med Mattias. Även om han till stora delar har gått under min radar så har han som partistyrelseledamot, som tidigare långvarigt kommunalråd och genom viktiga förtroendeuppdrag - främst ordförandeskapet i Hyresbostäder i Norrköping, hållit sig alert och närvarande i den socialdemokratiska grundorganisationen. Hans resultat i provvalet i Norrköping i höstas indikerade att människor inte glömt honom. Det där - förmågan att hålla igång och sköta sina nätverk - är viktiga egenskaper för en politiker som vill få något gjort. Det ska bli intressant att följa hans riksdagsöden.
Mattias Ravander från Söderköping fyller 30 nu i dagarna. På förslaget till riksdagslista har Ravander lagt belag på plats nummer 9. Det betyder att han inte behöver börja pendla till Helgeandsholmen under de närmsta åren. Han kan koncentrera sig på att försöka vinna i Söderköping på något sätt. Går inte det så kommer han att få mycket att göra som landstingspolitiker i avvaktan på att S-listan förnyas ytterligare inför valet 2018. På platserna efter Ravander huserar hans kollegor från Finspång Ulrika Jeansson och Anders Härnbro.
Socialdemokraterna har i dag fem mandat. Det mesta talar för att det blir sex riksdagsplatser i årets val. S lär göra ett något bättre val än 2010. Dessutom kan det ju bli så att C och/eller KD tappar sina riksdagsmandat. Skulle det bli så; ja då kan S ombudsmannen Roger Berzell realistiskt börja planera för sju S-mandat från Östergötland.
På 19 plats återfinns Peter Kennerfalk från Norrköping. Kennerfalk säger till Folkbladet i dag att han tänker dra igång en personvalskampanj för att jaga kryss i valrörelsen. Kul initiativ. men självklart blir det tufft. Kennerfalk är ju en facklig sosse med ett stridbart förflutet. Hans fackliga krets - 6F - som förbunden inom bland annat Byggnads och Transport kallar sig kan självfallet betyda en hel del för Kennerfalks kryssande. Detta försvåras dock av att den Transportbördiga Michaela Leo från Norrköping står betydligt högre upp på listan än Kennerfalk. Jag har svårt att tänka mig att facken skulle svika henne för att lägga allt sitt krut på Kennerfalk.
Även listettan - Johan Andersson från Motala - har fackliga rötter. Låt vara från andra delar av arbetsmarknaden. Ändock är det så att det lär bli hart när omöjligt för Kennerfalk att få massivt fackligt stöd i personvalskampanjen.
Med detta väl sagt så önskar jag Kennerfalk lycka till. Han kan bli ett salt i valrörelseköttet. Och Socialdemokraterna har ingen anledning att beklaga den Kennerfalska kryssjakten. Den som gärna vill kryssa Peter Kennerfalk måste nämligen lägga en valsedel från S i valurnan. Och det är trots allt valsedelsröstandet som allt handlar om.