Lagom till morgondagens regeringsförklaring och ministerpresentation är socialdemokrater och miljöpartister överens om det allra mesta om hur de ska förhålla sig till politiken framöver. Av det som hittills är känt finns det egentligen bara anledning att beklaga ett, möjligen två inslag i den nya regeringens planerade politik. Det allvarligaste är att den så kallade bortre parentesen i sjukförsäkringen tas bort. Det öppnas således upp för mycket långa sjukskrivningar igen. Med tanke på hur hård retoriken har varit mot den förra regeringens sjukförsäkringspolitik så var denna återställare väntad. Men likafullt beklaglig. Det andra inslaget i regeringspolitiken som jag tycker vi möjligen kunde klarat oss utan är att Socialdemokraterna ansluter till den migrationspolitiska överenskommelse som redan finns mellan Miljöpartiet och de fyra borgerliga partierna. Det positiva med detta besked är att S droppar sin lätt sunkiga kritik av arbetskraftsinvandringen. Det negativa är att de i mina ögon överdrivna delarna i överenskommelsen som i praktiken luckrar upp den reglerade invandringspolitiken. Att S anslöt till denna överenskommelse innebär att det antagligen inte kommer att hända något mer utvecklande inom migrations/integrationspolitiken än att SD kan fortsätta växa; ohotade och i ensamt majestät.
Det som återstår för S och MP är inkomstskatterna. I valrörelsen ville MP börja höja inkomstskatterna vid inkomster på 40 000 kronor i månaden och uppåt. S förslag var att börja höja vid 60 000 kronor. Den nya regeringen låter krogmoms och RUT-avdrag vara kvar som de är. Vilket förmodligen betyder att det behövs mer intäkter till statskassan. Om det går att få majoritet i kammaren för en höjning vid säg 45- eller 50 0000 kronor så kan det bli regeringens politik.
I övrigt har flera stora steg tagits genom förhandlingarna. Miljöpartiet är nu med i kretsen av partier som står bakom ”det nya” pensionssystemet. Miljöpartiet och S ansluter även till den förra regeringens avskaffande av tankeförbudet på kärnkraftens område. Det är även fortsatt tillåtet i Sverige för den som så önskar att planera för ny kärnkraft i stället för reaktorer som avvecklas. Vilket säkerligen kommer att ske av marknadsmässiga orsaker under mandatperioden. Ett par reaktorer – i vart fall Oskarhamns första och äldsta – är enligt väl kända och spridda uppgifter olönsam och ineffektiv. Miljöpartiets löfte om två avvecklade reaktorer kan därför mycket väl stängas utan att detta säger något om kärnkraftens framtid.
Det är i nuläget svårt att bedöma läget i riksdagen för de olika förslagen. Mycket är okontroversiellt. Annat lär man säkert få stryk på. Ett strykobjekt är kanske det obligatoriska gymnasiet. Något de flesta i så fall kan leva med.
Det blir en spännande höst.
Widar Andersson