Idag avgjorde Kammarrätten i Sundsvall ett mycket viktigt ärende. Frågan gäller ett överklagat beslut från Förvaltningsrätten i Umeå förra året. Ärendet är i korthet detta. En person som ansökte hos vård- och omsorgsnämnden i Vännäs kommun om försörjningsstöd för tre månader 2015 för sig själv och sina tre barn. Vård- och omsorgsnämnden (nämnden) avslog hennes ansökan. NN överklagade avslaget och Förvaltningsrätten gav henne rätt.
NN har ansökt om asyl i Sverige två gånger och fått avslag båda gångerna. Senaste avslaget var för två år sedan. Sedan dess lever familjen som ”gömda” i lilla Vännäs. Barnen går i skolan och NN läser svenska. Enligt regelverket kan hon ansöka om asyl på nytt tidigast våren 2017.
Läs gärna: Systemskifte för migration
Förvaltningsrätten argumenterade sensationellt systemskiftesaktigt i sina domskäl:
”NN och hennes barn kan inte anses vara tillförsäkrade en skälig levnadsnivå om de återvänder till sitt hemland eller medverkar till att skickas tillbaka dit. Denna bedömning kan inte påverkas av den omständigheten att en prövning enligt utlänningslagen har lett till att NN inte ansetts ha tillräckliga skäl för att stanna i Sverige.”
Skulle denna dom ha vunnit laga kraft hade den utrerade innebörden varit den att ”omständigheten” att personer inte har rätt att vara i Sverige inte påverkar rätten för egentligen någon av världens alla miljarder fattiga personer att få socialbidrag i Sverige.
Kammarrätten ger Vännäs kommun rätt och undanröjer Förvaltningsrättens domar. Det var rätt av kommunen att avslå NN: s ansökan om socialbidrag. Kammarrättens domskäl kan förvisso även de få en lekman att häpna. Men domstolen ägnar sig i vart fall åt juridiska övervägningar och resonemang.
Domstolet skriver att rätten till bidrag enligt Socialtjänstlagen är ”subsidiärt i förhållande till andra av samhället tillhandahållna stödformer. Om behovet kan tillgodoses på annat sätt föreligger alltså inte förutsättningar för att erhålla bistånd med stöd av Socialtjänstlagen.”
Läs gärna: Mittfältet har gått och gömt sig.
Enligt Kammarrätten ska NN: s försörjning tillgodoses genom lagen om mottagande av asylsökande. (LMA) Domstolen hänvisar till en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen från 2013 där det slås fast att även ”den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas omfattas av LMA.”
Märklig ordning förstås. Att svenska staten ska stå för logi och dagersättning för människor som håller sig undan lagen. Dess bättre så ändras Lagen om mottagande av asylsökande nu på onsdag den 1 juni. Den som nått sista instans i sitt asylsökande ska nu förlora sin dagersättning och i förekommande fall sin plats på ett av statens anläggningsboenden. Dess värre omfattas inte personer med barn/ansvar för barn av lagförändringarna.
Den papperslösa parodin lär därför fortsätta. Medan staten å ena sidan lovar att kraftigt öka takten i avvisningarna av de som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige så lovar staten å andra sidan att stå för kost och logi för de som inte vill avvisas.
Det där får nog regeringen återkomma till i särskild ordning som det heter på politiska. Viktigast för nu är att Kammarrätten undanröjt Förvaltningsrättens helt verklighetsfrånvända dom.
Widar Andersson