Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson och liberalernas partiledare Jan Björklund ska debattera mot varandra tre, fyra gånger under den tre veckor långa valrörelse inför valet till EU-parlamentet som börjar nu.
Det kan nog bli roliga och tankeväckande debatter. Åkesson och Björklund har persontycke och är – om humöret är på topp – goda estradörer. Lägg därtill den rastlöshet som präglar de båda. Jan Björklund har inget att göra – alla talar bara om vem som ska bli hans efterträdare – och kampanjpolitikern Jimmie Åkesson behöver en kamp för att tända till.
Än viktigare är att båda har alla anledningar i världen att försöka uppbåda varje möjlig liberal respektive konservativ väljare för sina respektive partier. I sitt sista val som partiledare är Björklund beredd att göra nästan vad som helst för att hans tilltufsade parti inte ska göra fiasko och kanske rentav åka ut ur EU-parlamentet. Jimmie Åkesson å sin sida är också beredd att göra allt vad som krävs för att hans linjebyte i EU-frågan – nej till utträde nu – inte ska innebära att SD för första gången ska göra ett sämre resultat än i det förra valet.
På lördagseftermiddagen höll Jimmie Åkesson vårtal på Långholmen i Stockholm. Tillställningen var samtidigt startpunkten för SD: s kampanj inför EU-valet som avgörs den 26 maj. Jag tog tåget upp och ner från Norrköping för att under några timmar känna in EU-pulsen hos Sverigevännerna.
Trots kylan – några få grader över noll – så var det mycket folk på plats. SD gör ungefär som Vänsterpartiet. V – som ju precis som SD lagt utträdeskravet på hyllan denna gång – kör en kampanj där de i sina budskap sonika byter ut ”Sverige” mot ”Europa.” Kampanjtemat "Ett Sverige för alla inte bara för de rika", från förra årets valrörelse lyder nu "Ett Europa för alla inte bara för de rika."
Jimmie Åkesson drar för sin del en rak linje mellan att vara ”Sverigevän” och ”Europavän.”
Det är ”federalister om Jan Björklund som är de sanna Europafienderna”; så lyder budskapet från scenen på Långholmen denna kyliga eftermiddag i maj. Jimmie Åkesson beskriver sig och SD som sanna Europavänner som vill slå vakt om varje europeiskt land i Europa att utveckla sin kultur och sina livsstilar utan att ”monsterstaten EU” rycker ut och straffar och kräver rättning i ledet.
”Jan Björklund älskar EU. Det gör inte vi. Vi älskar Europa”, sa Jimmie Åkesson.
Mot slutet av sitt tal argumenterade han för sitt linjebyte i frågan om utträde ur EU. ”Jag har inget trollspö. Jag kan inte ändra på att det nu inte finns några förutsättningar för Sverige att lämna EU”, sa han.
Åkesson hänvisade till att det vare sig i ”riksdagen eller hos medborgarna” finns någon vilja att lämna EU. ”Så är det bara”, sa Åkesson. Och så är det ju.
Att inte lämna EU – liksom tidigare antydningar om ett möjligt ändrat förhållningssätt till Nato – är anpassningar till ett större och bredare parti som ledningen nu har att hantera. Partiet sköter skiftet elegant och pragmatiskt. Europas mångfald, demokrati, samarbeten mellan fria länder, skyddet mot ”öst” och skyddet mot ”islamism och terrorism”, är viktiga saker för oss ”Europavänner”, sa Åkesson och kunde lika gärna ha sagt ”Sverigevänner.”
Konflikten mellan EU och Europa är inte något påhitt. Europa är betydligt större än EU. Frågan om hur mycket EU ska styra över Europa är naturligtvis fullt legitim. Båda hållningarna tål att argumenteras för med någorlunda hyfsade argument. Därför ser jag fram mot duellerna mellan Björklund och Åkesson. Med lite tur och förlig vind kan de bli liv- och kunskapsgivande inslag i debatten.
Sverigedemokraternas kommunikationschef Joakim Wallerstein bjöd på en smygpremiär av partiets valfilm i Europavalet. Enligt Wallerstein har filmen kommit till genom att ”tre män åkt runt i Europa i en bil och filmat”. De tre som åkt runt är Jimmie Åkesson, Joakim Wallerstein och fotografen "Jonatan,"
Filmen är sju minuter lång och går på temat ”Vi älskar Europa.” Partiet kunde dock ha sparat in på respengarna och istället låtit Jimmie Åkesson posera framför genrebilder från olika länder i Europa. Filmen är nämligen ett övertydligt tecken på hur oerhört central Jimmie Åkesson är för sitt parti. Åkesson är med på i stort sett varje filmruta. Han rör sig i olika länder och mot olika bakgrunder – kolkraftverk, terrorism, is, stormar, sol, gatuliv, förorter i Schweiz, skogar i Sverige, bastu i Finland, med mera. Men det är ingen tvekan om att Europa är kuliss och att Jimmie Åkesson är huvudrollen.
Detta är förmodligen helt rätt av partistrategerna.
Ska SD: s mer ljumt intresserade väljare gå och rösta i ett EU-val så ska det nog vara därför att det känns viktigt att göra som ”våran Jimmie gör.”
Vi andra kan – tycker jag – uppmuntras av att vi kanske får en spänstig och nödvändig debatt om skillnaden mellan EU och Europa.
Widar Andersson