Björn Fries var ytterst nära att bli invald till riksdagen för S i Karlskrona i förra valet. Senare i dag håller han en presskonferens med Jonas Sjöstedt där det meddelas att Fries går över till Vänsterpartiet. Till aftonbladet.se säger Fries i dag att "Det är inget surt mot S, men nu får jag ett utrymme jag inte har haft de senaste åren. Om jag gör ett bra jobb får vi dessutom ett bredare underlag för en regering som leds av Stefan Löfven. Det är bra för dem också."
Jag har känt Björn i många år. Det är en bra karl. Särskilt vänsterlutande har jag dock aldrig upplevt honom. På det viset är Fries övergång till Vänsterpartiet minst sagt förvånande. Däremot anar jag att hans 6 år som narkotikasamordnare på regeringskansliet har påverkat honom till det här steget.
Fries är i 60-årsåldern. Han har varit aktiv i Socialdemokraterna i ungefär 40 år. Kommunalråd i Karlskrona under en del av de åren. Redan för ganska länge sedan visade Fries prov på det slags - inte alltid politiskt korrekta - mänskliga engagemang som han nu i aftonbladet anför som skäl för partibytet. " -De prioriterar frågan om medmänsklighet högre", säger Fries om Vänsterpartiet.
När jag först fick upp ögonen för Björn Fries var han en drivande person i ett nätverk som jobbade med att hjälpa unga skinnskallar/nazister att hoppa av från sina extrema rörelser. Björn blev personligt bekant med några av de här ungdomarna och satsade hårt för att de skulle få en ny chans. Han stämde inte in i det allmän fördömandet av "nazistiska ungdomar". Nazism är en sak. Människor är något annat.
Den där förmågan att se människan följde med Björn Fries in i uppdraget som narkotikasamordnare. Hans profil var kort sagt att försöka nyansera den svartvita svenska narkotikapolitiken. Vi talade ofta om hur den restriktiva hållningen till narkotika lätt spiller över på synen på människor med missbruksproblem. Fries tog initiativ till forskningsrapporter och undersökningar som granskade narkotikapolitiken kritiskt. Var det rimligt att politiken skulle detaljstyra vården och rehabiliteringen av människor med beroendeproblem utifrån dogmer och nollvisioner? Var det rimligt att kriminalisera "eget bruk av droger"; vilket betyder att den som åker fast med narkotika preparat bokstavligen i kroppen kan riskera upp till 6 månaders fängelse? Sådana frågor diskuterade Björn ofta. Han ställde rätt frågor tycker jag. Och han agerade skickligt för att mjuka upp det dogmatiska i politiken.
Han spelade en stor roll när det absurda och politiskt motiverade förbudet mot sprututbytesprogram lyftes bort. Han tog flera initiativ för att låta hälso- och medicinska skäl - i stället för drogpolitiska - styra utvecklingen av substitutionsbehandlingar. (metadon, subutex med mera)
Vänsterpartiets riksdagsgrupp engagerade sig tidigt i den här typen av frågor. Jag minns nu inte när det var men partiet var först - och är hittills ensamma vad jag vet - med kravet på att ta bort kriminaliseringen av det egna bruket.
Efter att den borgerliga regeringen - läs Maria Larsson - entledigat Fries som narkotikasamordnare har han på olika sätt försökt att få socialdemokratin mer intressera av de här frågorna. Det har inte varit särskilt framgångsrikt. Stora partier som S och M håller sig helst till taleregler och i positioner som är enkla och oproblematiska i de stora breda gruppernas ögon. Fries har kort sagt inte fått särskilt mycket utrymme.
Det utrymmet hoppas han få mer av i Vänsterpartiet. Jag önskar honom lycka till. Men tyvärr tror jag att han blir besviken. Dels eftersom partibytare har det svårt. Utan några jämförelser i övrigt; men när halv- och helkändisar byter/går till politiska partier - Till exempel Alice Timander, Gert Fylking och Marcus Birro som närmade sig KD - så är det ofta rätt cyniska överväganden som ligger bakom från partiernas sida. Det blir några nyhetsflashar som ger partiet uppmärksamhet. Sedan är det ofta bra med det.
Det finns något mellan raderna i det som Björn säger till aftonbladet.se som gör mig lite orolig för att han ser snabba karriärmöjligheter/snabba möjligheter att göra skillnad: "Om jag gör ett bra jobb får vi dessutom ett bredare underlag för en regering som leds av Stefan Löfven. Det är bra för dem också,"säger Fries. Det doftar lite hybris över de raderna.
Widar Andersson