Migrationsverket ska varje år lämna fem prognoser till regeringen. Prognoserna för invandringen till Sverige är utförliga, mycket innehållsrika och förmodligen resurskrävande att ta fram. Fem årliga prognoser tycks i mina ögon vara åtminstone tre för många. Möjligen skulle jag ha en annan uppfattning om vi hade en regering som vid behov agerade snabbt och lättrörligt vid varje prognostillfälle.
Nu har årets andra prognos precis släppts. Prognosen är ett tydligt rop på politisk hjälp. Bostadsbrist, långa handläggningstider, samverkansproblem med alla inblandade myndigheter, växande antal avvisade/utvisade som ignorerar besluten, polisiära verkställighetsproblem, med mera.
Givet den dramatiska bakgrunden och de tragiska händelser och förlopp som förknippas med flyktingtillvaron är det smått fascinerande att läsa de sakliga och känslobefriade sammanställningarna och tabellerna i prognosen. Migrationsverket skriver ner prognosen för 2015 något. Tyskland har seglat om Sverige som mest populära asylland för syrier. Tyskarna har infört ett snabbspår som är attraktivt. Å andra sidan räknar Verket med att fler människor från Västra Balkan kommer att söka sig till Sverige eftersom Tyskland snabbt och konsekvent säger nej till asylsökningar från dessa länder.
80-90 000 asylsökande väntas till Sverige i år. Ungefär hälften av dem kommer antagligen att få ett permanent uppehållstillstånd vad det lider. Med anhöriginvandring räknar Migrationsverket i denna prognos med att ungefär 55 000 människor kommer att få uppehållstillstånd under 2015. Utöver detta rapporterar Migrationsverket om att ungefär 50 000 människor redan väntar på besked i första instans om asyl eller inte. Handläggningstiderna beräknas bli minst tio månader. Nästan alla som får avslag överklagar sina beslut. Överklagan går först till Migrationsverket och därefter till någon av de fyra migrationsdomstolarna. Ovanpå detta tillkommer att en växande andel av de cirka 20 000 personer som förra året fick beslut om utvisning och/eller överlämnande till första asylland, likafullt stannar kvar i Sverige. Nästan 7 500 av dessa blev nyspråkligt sagt ”papperslösa”. Som lagarna ser ut upphävs utvisningsbeslut som inte verkställts inom fyra år. Efter arton månader kan den asylsökande som fått nej i Sverige söka asyl i ett annat land.
Migrationsverket skriver i sin prognos att det även finns problem för Polisen att verkställa utvisningar/avvisningar. Det finns många hinder som innebär att personen likafullt kan stanna i Sverige. Om inte identiteten kan fastställas eller om personens hemland kräver frivillighet för att ta emot personen så hamnar hela processen i ett moment 22.
Ungefär 8000 ensamkommande barn och ungdomar väntas komma till Sverige i år. Migrationsverket rapporterar att systemet för ”åldersbedömning” av ungdomarna inte fungerar:
”Den modell för medicinska åldersbedömningar i enlighet med Socialstyrelsens rekommendation som introducerades 2014 har inte fungerat i praktiken. Dels är det bara två landsting som erbjuder tjänsten och kapaciteten för fullständiga åldersundersökningar enligt rekommendationen är liten, vilket inneburit mycket långa svarstider. Den huvudsakliga orsaken är att de intyg som erhållits från landstingen helt har saknat motiveringar och det har inte heller efter begäran kunnat erhållas några kompletteringar. Bevisvärdet blir därigenom mycket begränsat och då försvinner även syftet med undersökningen.”
Migrationsverkets prognos är så vitt jag förstår gedigen och professionell. Det är uppenbart att det behövs större politiskt intresse för hur mottagningssystemet fungerar och för hur det stora antalet asylsökande/uppehållstillstånd påverkar Sverige långsiktigt.
Widar Andersson