Försöket till statskupp i Turkiet hann knappt inledas förrän det misslyckades. Turkiet – tidigare så plågat av militärkupper – har under Recep Tayyip Erdoğans 14 år vid makten förmått att hålla generalerna och överstarna inne på kasernerna och utanför politiken. Visst har det varit nära ibland. 2013 fick den civila regeringen storstäda bland toppmilitärerna; innan det blev en kupp. Den gångna nattens tafatta kuppförsök kan eventuellt ses som en varning om att kupplusten finns kvar i de uniformsbehängda kretsarna. Eller som ännu ett bevis på att det civila styret i Turkiet står sig ganska starkt och stadigt givet förutsättningarna.
Erdoğans AK parti har skött Turkiet mycket bra under många år. Tillväxten har stadigt legat runt 4-5 procent i årstakt. Näringslivet, ekonomin och samhällslivet har moderniserats. Arbetslösheten har pressats tillbaka och inflationen – som för inte alls så länge sedan var 100 procent – har hållits i schack. Men nu börjar det knaka lite i fogarna.
Mer att läsa: Svårt krig för väst.
Att styra Turkiet är inte något latmansgöra. Under senare tid har terrorister från PKK och/eller Daesh trappat upp våldet mot civila. Turkiet har upplevt skrämmande grymma självmordsbombsattacker som slagit hårt mot inte minst turismindustrin i landet.
Som icke turkisktalande utlänning är det givetvis svårt att fånga in alla de flerdimensionella nyanser och gråskalor som formar ett land och en regim. Den svenska rapporteringen från Turkiet färgas dessutom lätt av prokurdiska och antimuslimska perspektiv; En premiärminister/president som Erdoğan är en skurk; oavsett vad han gör. Gör han bra saker är han en hjärtlös skurk som bidar sin tid. Gör han dåliga saker så är han en – vad var det jag sa?! – hjärtlös skurk.
Sannolikt är det så att Erdoğan har haft sina bästa stunder vid makten. Tongångarna och insatserna från presidenten känns som alltmer auktoritära. Juridiska processer mot journalister, statskontrollerade tvkanaler, bygget av tusenrumspalatset utanför Ankara och en hel del annat tyder på växande problem och risker. Det kan vara så att hans fiender har fått honom och AK partiet dit de velat. Den hjärtlösa skurken i honom – som varje framgångsrik toppolitiker har mer eller mindre av i sin personlighet – tar alltmer plats.
Det är bara att hoppas att det finns vägar för ett civilt och ordnat maktskifte genom allmänna val här vad det lider. Turkiet är ett mycket viktigt land ur flera perspektiv. Dels för alla turkar förstås; landet har en stor och mycket ung befolkning som har börjat vänja sig vid att få det bättre och friare och rikare. Turkiet är också viktigt som Natoland och som granne och gräns till EU.
Militärkuppen slogs ner. Det är mycket bra. Det som händer från nu och framåt kan vara avgörande för många intressen och på många plan.
Widar Andersson