Peter Eriksson sitter i EU-parlamentet för Miljöpartiet i Sverige. Tidigare utgjorde han ett framgångsrikt språkrörspar tillsammans med Maria Wetterstrand. Han har också en bakgrund som ordförande i riksdagens Konstitutionsutskott och som kommunalråd i Kalix. Kort sagt är Peter Eriksson en bevandrad, erfaren och lite smålurig politiker som inte så sällan får saker och ting att röra sig i de riktningar han önskar.
Häromdagen pläderade Peter Eriksson för att regeringen borde ”breddas” med ytterligare något parti. Till Ekot sa Eriksson att han inte tycker att det nuvarande läget med en mycket svag regering är ”hållbart”. ”I dag är det för instabilt och för osäkert om regeringen kan få igen sina förslag, och måste förhandla med många olika aktörer”, sa Eriksson.
Han tycker att Folkpartiet utan allt för stora besvär skulle kunna ta plats i regeringen. Tidigare i dag ringde jag upp Peter Eriksson för att höra hur han tänker. Även med Folkpartiet i Rosenbad så är regeringen i minoritet?
”Så är det förstås. Men det skulle bli en stabilare regering med bra högervänsterbalans och med goda utsikter att kunna förhandla sig fram i riksdagen”, sa Eriksson. Han anser också att det vore bra om regeringen slapp det ensidiga beroendet till Vänsterpartiet i den ekonomiska politiken.
Peter Eriksson har rätt. Sannolikt kommer det dock att dröja innan han får rätt. Det finns få tecken i skyn och på marken som indikerar att den forna regeringsalliansens fyra partier är beredda att agera som självständiga partier. Det är väl egentligen bara i Försvarsöverenskommelsen som Alliansen ”sprack” då FP valde att hellre profilera sig som bästa och mest generösa försvarsparti än att hålla fronten från regeringsåren.
Strategin att hålla ihop Alliansen även i opposition är i mina ögon inte särskilt begåvad. Alliansen är nämligen lika lite som S+MP inte något svar på någon viktig fråga i svensk politik. Att de fyra borgerliga partierna skulle få egen majoritet i nästa val är så osannolikt att det inte finns. Det vet självklart de borgerliga. Men taktiken att trycka ihop Löfven med Vänstern och Miljöpartiet så pass hårt att de blir ovalbara får i vart fall för nu överflygla ansvaret för landet i viktiga frågor.
Partierna behöver uppträda som självständiga satelliter i riksdagen. Alla vet att det kommer att krävas nya samarbetsformer i politiken. Det är bara att kolla på siffrorna över mandat och procent för att inse detta. Ska det bli en alliansregering igen så är enda chansen att den regerar med stöd av SD i riksdagen. Och att ta ett sådant steg tror jag inte tiden är mogen för i de borgerliga partierna. Däremot finns det ju minst lika goda chanser för vart och ett av partierna att ha en ledande roll i nästa regering där även S kommer att finnas. Och då är det lika bra att bädda nu för det som komma skall.
Folkpartiet skulle mycket väl kunna dra en vinstlott som regeringsparti. Politiken skulle må bra av omvälvande nyheter som inte bara handlar om SD: s framgångar.
Widar Andersson