Kärnkraftsägarna och elproducentgiganterna Jonas Abrahamsson på Eon Sverige och Magnus Hall i Vattenfall är föredömligt tydliga om kärnkraften i sitt inlägg i Dagens Nyheter idag. Tydligheten är tredelad.
1. De ger fullt stöd åt regeringens aviserade ambition att elproduktionen ska ställas om och bli helt förnybar. (Även om de självklart invänder mot det politiska ofoget att datumsätta målsättningen till just tjugo år. Ambitionen kan ur ett praktiskt perspektiv inte vara någon annan än Linje 2: s paroll från folkomröstningen om kärnkraft i mars 1980: ” Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd.”)
Läs gärna: Magnus Halls politiska näsa.
2. Hall och Abrahamsson slår fast att nya kärnkraftsreaktorer är en ”icke-fråga” i Sverige. Teknologiutvecklingen och ekonomiska realiteter gör att kärnkraftens saga snart är all.
3. Den särskilda effektiskatten ska avvecklas omedelbart. Kärnkraftsägarna får idag betala skatt på den energi som skulle kunna produceras i en reaktor istället för den energi som faktiskt produceras. Det innebär mycket stora kostnader för kärnkraftsbolagen. Vi talar om många miljarder per år i skatt på – i realiteten – ingenting.
Läs gärna: Baylan fixar det här.
Om Socialdemokraterna menar allvar med att de vill ”rädda den svenska modellen” så är det dags för upp till bevis nu. Den svenska modellens hörnpelare är nämligen att sådana här samhällsdramatiska utspel från näringslivet – däribland ett statligt bolag – ska ha varit i säck innan det kom i påse. Eller på rak svenska: Energiminister Ibrahim Baylan är underrättad, införstådd och bekväm och färdigförhandlad med Miljöpartiet om vad som komma skall.
Det behövs ett snabbt beslut från regeringens sida. Majoriteten finns i kammaren. Ibrahim Baylan har chansen att ta ytterligare ett steg på Linje 2: s stabilt långsamma vandring mot målsnöret och segerkransen.
Widar Andersson