Hans Wallmark och Per Nilsson skriver på DN Debatt i dag om varför Moderaterna förlorade så stort i valet i september och om vad som kan göras åt det.
Det mest konkreta är väl att partisekreteraren Kent Persson kan förbereda ett avslutningstal till stämman i mars. Denna slutsats är svår att undvika efter att ha läst dessa rader i Wallmarks/Nilssons artikel: ”Det är även svårt att i regeringsställning vara framåtblickande och visionära. Här hade partiorganisationen en extra viktig roll att fylla, som tyvärr inte axlades under mandatperioden. Regeringskansliet kom att ta ett större ansvar för partipolitiken. Ansvar och kontroll kom att gå före idéer. Den välkontrollerade politiken lyste igenom och bidrog till att Moderaterna betraktades som mindre framtidsinriktade och mindre frimodiga än tidigare.”
I övrigt är budskapet att Moderaterna numera betraktas som ett ”anständigt och förtroendeingivande parti” med särskilt stort medborgerligt förtroende när det kommer till den ekonomiska politiken. Denna position ska utvecklas och försvaras inför framtiden.
Anders Borgs person har haft mycket stor betydelse för moderaternas höga ställning i den ekonomiska politiken. Likt en gud i ett klassiskt drama sänktes han ner på scenen i precis rätt ögonblick. Mer ekonom än politiker; det var hans attityd. Och det var det som bet på opinionen.
När Anna Kinberg Batra väljs till partiledare i mars är ett minst lika viktigt val att utse en ekonomiskpolitisk talesperson som har rätt kvaliteter.
Wallmark och Nilsson förespråkar även att M långsiktigt ska stärka sitt förtroende i välfärdsfrågorna samt se till att ”jobbfrågan” kommer högre upp på väljarnas medvetandelista.
Migrationsfrågan är fortfarande känslig inom M. All respekt för det. Wallmark och Nilsson nämner i vart fall volymordet i sin artikel även om de flesta orden ägnas åt integrationen.
Blir detta moderaternas vägval framåt så förstärks bilden av ett anständigt och förtroendeingivande parti av ungefär samma snitt som Socialdemokraterna. De båda partierna får kämpa om vilket av dem som väljarna ska uppfatta som mest förtroendeingivande i de klassiska och tunga frågorna.
Ett mycket och kanske avgörande område är vilket av partierna som först ser till att ta sig an invandringens omfattning och volym. Denna sak är ett kärnområde i välfärdsstatens politik. Så länge S och M lämnar detta område helt åt SD så ökar risken/chansen/möjligheten för att något av S eller M utmanas om andraplatsen i svensk politik runt 2018.
Den nya/nye partisekreteraren i Moderaterna behöver vara en stark och målmedveten person.
Widar Andersson