Sköna maj…
Regnet piskade och fingrarna färgades lila de knappa tio minuterna från lyan till B´ladet.
Samma väder i morgon kväll och IFK tappar ett par hundra åskådare men vi står inför en riktigt skön fotbollskväll på Nya Parken ändå.
Skön – och intressant.
Formstarka IFK mot poplaget Bajen som dippat på slutet men Nanne Bergstrands hypade nykomling kan lira boll och är ett riktigt vasst omställningslag.
Frågan, den så viktiga frågan, är hur pass bra Kennedy Bakircioglus lår har läkt. Han fanns inte med i derbyt mot AIK: torsk 0-2.
Han klev av i paus när Hammarby chockföll hemma mot Sundsvall: 1-2. Det är inga tillfälligheter. Kennedy är för Bajen vad Andreas Johansson är för Peking – hjärta, hjärna och trygghet. Men med en jävligt mycket vassare frisparksfot.
Senaste nyheterna från Söder är dåliga för Bajen men bra för IFK. Kennedy rapporteras inte vara i speldugligt skick.
-----------------------
Som vanligt stänger Janne Andersson sista träningen men när jag snackade med honom i går var det en positiv rapport från IFK-managern. Inte bara för att de senaste fyra matcherna har gett tre segrar och ett kryss. Arnór Ingvi Traustason tränar efter sin höftskada. Daniel Sjölund är tillbaka efter avstängning. Det ger gott om alternativ hur Andersson ska formera sitt mittfält men det är ingen vågad gissning att Rawez Lawan och Andreas Hadenius snällt får kliva åt sidan igen – trots bra insatser mot AIK.
Gentrit Citakus lyft fortsätter att vänta på sig. Mittfältaren är inte aktuell för spel på grund av ett överansträngt lår.
-----------------------
Jag passade på att fråga Janne Andersson om det är en tabellplacering och ett spel över förväntan så här långt.
Svaret:
- Vi satte nivån redan i första träningsmatchen mot Djurgården. Numer är det ett krav från min sida att vi ska driva matcher framåt. För att vara med och slåss med de bästa behövde vi lyfta tre delar. Utveckla spetsegenskaperna, släppa in färre mål och tro på vårat eget spel. Vara spelförande – och där har vi tagit ett jäkla steg i år.
----------------------
Daniel Bäckström, Sylvias unge coach, och Josef Massi, Sleipners lite äldre dito, har inte bara åldern som skiljer herrarna åt.
De är varandras raka motsatser vad gäller framtoning.
Bäckström skyddar sina adepter till varje pris och skulle hellre lukta på Jaromir Jagrs suspensoar än att brösta upp sig, verka kaxig eller dryg.
Sleipner kör tvärtom. De vill vara bäst, tvekar inte att tala om det och missar inte en chans att poängtera det.
Vad jag tycker? Befriande och kul med den randiga vägen - men om det inte går bra kan det göra ont när näsan kraschar i marken.
-----------------------
Hade den här artikeln i tidningen idag.
Det är en anmärkningsvärd utveckling i IFK dam som alltså har fått tre målvakter (!) korsbandsskadade på ett år. Tillfällighet?
Maximal otur?
Ingen verkar sitta på svaret på men kollega Jens Fältskog ska jobba upp en uppföljning under dagen.
Han har bland annat snackat med Tilda Heimersson, Smedbys och LFC:s före detta supertalang, som fick avsluta karriären vid 22-årsålder på grund av komplikationer efter korsbandsskadan.