Mehmet Kaplan (MP) är bostadsminister i Stefan Löfvens regering. Kaplan har en stark ställning i sitt parti. Språkrören ville ha honom till statsråd trots att Mehmet Kaplan på eget bevåg lämnade rikspolitiken 2014 för att i stället gå in i kommunpolitiken i Stockholm.
Jag känner inte Mehmet Kaplan. Vi har säkert morsat på varandra någon gång i samband med något evenemang. Däremot känner jag folk som känner Mehmet som är väldigt förvånade över de anklagelser om något slags ”dold agenda” av islamistisk karaktär som bland annat Nalin Pekgul riktar mot honom. På ett generellt plan har jag dessutom väldigt svårt för doldagendaanklagelser; de stinker sekt och konspirationsnoja lång väg.
Mehmet Kaplan hamnade i blåsväder i Almedalen i somras. På något seminarium i vimlet sa Mehmet Kaplan något om att de ungdomar som lämnade Sverige för att kriga för terrorgrupper i Syrien hade gemensamma drag med de svenskar som gick in som frivilliga på Finlands sida i vinterkriget. Detta tolkades då som att Kaplan jämställde jihadister på terroruppdrag med de svenskar som kämpade på Finlands sida mot kommunister och nazister under andra världskriget.
Jag vet inte exakt vad Mehmet Kaplan menade. Däremot är jag tvärsäker på att han – efter att ha läst och hört honom diskutera – inte var ute efter att låta påskina att jihadister och terrorgrupper som IS utför något slags frihetskrig i Syrien och norra Irak. Han kanske bara helt enkelt ville dämpa upphetsningen över de svenska ungdomarnas krigande genom att påpeka att det är ett tankefel att tro att alla ungdomar som lockas att åka gör det av starka ideologiska och religiösa övertygelser. Det finns ett äventyrsmoment som man inte kan blunda för. Ett äventyrsmoment som också bidrog när svenskar for till Finland, till Spanien, till Främlingslegionen eller till FN uppdrag i dag. Eller för den delen; när Mehmet Kaplan 2010 åkte med på antiIsraelbåtresan Ship to Gaza.
Äventyrsmoment kanske inte är politiskt korrekt att tala om; jag vet inte. Men det går hur som helst inte att tänka bort. Jag har själv använt liknelsen i tal och diskussioner flera gånger. Det handlar inte om att bagatellisera terrorkrigandet; inte alls. Men det handlar om att se människan som hen är.
Tolkningen av vad Mehmet Kaplan sa i Visby är hur som helst helt sanslös och tokideologisk. Visst vill en del strida för en ”god sak” även med bomber och gevär. Men vi vill också ut i världen och göra skillnad istället för att gå som ett arbetslöst förortskids utan kunskaper och utan framtid.
Idag är Mehmet Kaplan utsatt för ett slags granskning i Expressen. Det gäller ett infekterat bråk om pengar mellan olika falanger i en moské i Stockholm. Mehmet Kaplan har suttit mötesordförande två gånger på årsmöten i moskéföreningen. Vilket är något helt annat är att vara ordförande. Påhoppet på Mehmet Kaplan är väldigt tunt; i vart fall i de delar som Expressen visat upp nu. Kan det vara så illa tänker jag att de som jobbat med saken inte vet vad en mötesordförande är? Eller har man blundat för det eftersom Kaplan redan har varit i blåsväder och är ett lovligt byte för rubriker som sätter in ministern mitt i ”miljontvisten” trots att han kanske inte har med saken att göra?
Mehmet Kaplan kanske är en skickligt förklädd skurk. Men det tror jag i så fall på först när det finns svart på vitt. Just nu är min ståndpunkt väldigt nära det som språkröret Gustav Fridolin säger till expressen.se i kväll. Mehmet Kaplan är en berömvärt samhällsengagerad person som kommit in i politikens finrum via Miljöpartiet med en bakgrund som består av fler moskéer än av Folkets hus. Och som därför lättvindigt kan anklagas för att ha en dold agenda.
Widar Andersson