Det går ju inte att dyka in i en annan människas huvud. Därför är det svårt att veta hur vänsterledaren Jonas Sjöstedt känner sig nu på torsdagskvällen 21 november. Tidigare på torsdagen kallade Vänsterpartiet till presskonferens för att berätta att de avsåg att försöka få till en misstroendeomröstning om arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Det känns tveksamt men samtidigt omöjligt att veta – här kommer det där med andra huvuden in – om Jonas Sjöstedt hade haft den där pressträffen om han vetat hur saker och ting skulle utvecklas under resten av dagen?
Vänsterpartiets syfte med pressträffen var som jag ser på saken att sätta press på Socialdemokraterna i frågan om Arbetsförmedlingens privatisering. Sjöstedt krävde bättre politik på fem områden och gav statsminister Stefan Löfven två veckor på sig att svara på kritiken. Skulle Löfven inte svara på det sätt som Sjöstedt krävde så skulle Vänsterpartiet kontakta Moderaterna för att få stöd för en misstroendeomröstning mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S).
Jonas Sjöstedt har i och för sig ingen anledning att hålla Januariavtalets regering bakom ryggen. En helt bärande del av Januariavtalet är nämligen ambitionen att hålla ”ytterlighetspartierna” V och SD utanför allt politiskt inflytande. Även om V släppte fram regeringen när det begav sig i januari så är det begripligt att Jonas Sjöstedt gör vad han för att visa att han har inflytande.
Men som sagt. Sjöstedt hade kanske inte tänkt sig att både Moderaterna och Sverigedemokraterna snabbt skulle sända ut positiva signaler om att stödja Vänsterpartiets misstroendekrav. Det kan tvärtom ha varit så att Sjöstedts tal om att vända sig till Moderaterna för att få stöd handlade om att han hoppades på ett nej från M vilket skulle ha gett V-ledaren anledning att skälla ut ”högern” för att de bara vill samarbeta när det handlar om att stödja ”rasisterna” men att de struntar i hur arbetslösa har det.
Men så blev det inte. Om Kristdemokraterna hänger på Vänsterpartiet så finns det plötsligt en majoritet för att avsätta Eva Nordmark; en av de bästa i ledande position som Socialdemokraterna har.
De partier – V och SD – som enligt Januariavtalet skulle utestängas från allt inflytande visar sig plötsligt sitta i förarsätet i inrikespolitiken.
Vilket Sjöstedt kanske inte hade räknat med. Men nu vill det till att ro båten i land. Eva Nordmark har ingen anledning att ligga sömnlös. Misstroendeinitiativ som visar sig samla majoritet blir nämligen inte av; sådan är erfarenhetens läxa i Sverige. Regeringen har att anpassa sig till majoriteten i riksdagen. Det kallas parlamentarisk demokrati vilket är ett alldeles utmärkt system.
Under dagen har Vänsterpartiet utsatts för mycket hårda attacker från LO och från andra fackföreningar och av en rad olika krönikörer och debattörer. Kritiken mot Sjöstedt skjuter verkligen över målet. Kritikerna försöker privatisera saken. Det framställs som om V anser att den tidigare fackföreningsledaren i TCO Eva Nordmark – trots att hon utnämndes för endast två månader sedan - har ett personligt ansvar för regeringens arbetsförmedlingspolitik.
Så är det ju naturligtvis inte. Däremot har regeringen ett ansvar för den politik man bedriver. Det är inget konstitutionellt bärande försvar att arbetsförmedlingspolitiken emanerar från stödpartiet Centerpartiet.
Jonas Sjöstedt står förhoppningsvis på sig. Han har en del starka argument. Att låta lagen om valfrihet – LOV – få reglera den framtida Arbetsförmedlingen vore mycket olyckligt. Sjöstedts initiativ kan nu skapa ett tryck som leder till en bättre och klokare reformering av Arbetsförmedlingen. Sjöstedt bör därför stå på sig.
Widar Andersson