För mindre än ett år sedan (4 april 2014) fick Aftonbladet rätta flera av de osanna påståenden som tidningen publicerat om utbildningsföretaget AcadeMedia. Aftonbladet erkände att de felaktigt framställt det som att AcadeMedia för ut pengar utomlands för att undgå beskattning.
Aftonbladet tydliggjorde också att AcadeMedia har vanliga banklån och drar av räntor som alla privatpersoner och företag gör, helt i enlighet med skattelagstiftningen. I sin så kallade granskning av AcadeMedia hade Aftonbladet tidigare anklagat företaget för lånefiffel och för att ”mörka sina vinster”.
Jag minns det där ganska bra. Dels därför att jag kan ganska mycket om fristående skolkoncerner i allmänhet och om AcadeMedia i synnerhet eftersom jag vid den tiden var ordförande i företagets Advisory Board. Dels minns jag det eftersom Aftonbladets påhopp på Academedia var ovanligt grovt och slarvigt hoprafsat. När tidningen under generande former fick medge att det mesta de påstått varit just grundlösa påståenden så räknade jag med att någon sorts lärprocess satte igång på Aftonbladet.
Men icke sa Nicke. Den 13 februari i år vevar Daniel Swedin på Aftonbladets ledarsida runt de gamla lögnerna igen. I ett sanslöst skruvat tonläge går Swedin till generalattack mot AcadeMedia och påstår tvärsäkert att företaget "slussar sina vinster utomlands och att de skatteplanerar."
Förvisso är det så att Aftonbladets ledarsida är något av ett öppet Flashback. Inget personangrepp är för lågt och inga skruvade teorier är för konstiga för att inte kunna valsa runt på Aftonbladets ledarsida. Men någon gräns borde väl finnas? Förslagsvis vid rena lögner? Lögner som dessutom tidningen redan fått be om ursäkt för en gång?
I opinions- och åsiktsjournalistik kan en ta ut svängarna. Det är själva meningen med sådant skrivande. Aftonbladets politiska linje är att företag inom välfärdssektorn är av ondo. Min politiska linje är i grunden en annan. Jag har insyn och kunskap i sektorn, jag har i 25 år rört mig in och ut i vård- och utbildningsföretag i olika roller. Jag uppskattar koncernbildningarna och industrialiseringsprocesserna som de större företagen står för. Som Skolinspektionen nyss framhöll i en rapport så ligger flera av de här företagen – just på grund av sina resurser och sitt riktade fokus på just utbildning - i framkant när det gäller kvalitetsarbete och hörsamhet gentemot de nationella målen. Därför driver jag opinion för öppenhet för seriösa och bra välfärdsföretag och för medborgerliga valmöjligheter av utförare som en kvalitetsdrivande faktor. Med detta väl sagt skulle jag däremot aldrig drömma om att ljuga och hitta på saker och ting om människor som har annorlunda uppfattningar eller om skolor som har huvudmän av olika slag. Opinionsbildning som vill behålla någon form av trovärdighet även hos de som har andra uppfattningar borde kort sagt hålla sig borta från medvetet spridande av lögner..
Widar Andersson