Om det kändes som två klockrena drag att veva in Daniel Sjöund och Nicklas Bärkroth i nyförvärvshåven höjde jag först på ögonbrynen när Nikola Tkalcic inte bara fick förlängt utan skrev på för två nya år. Efter ett avslaget år för kroaten som tappade sin plast till Linus Wahlqvist kändes det ganska givet att det var tack och adjö. Janne Andersson tänkte annorlunda. Unge herr Wahlqvist kommer att förbli förstavalet som högerback. Ska Tkalic få spela måste han: 1) höja sig ett par snäpp eller 2) verkligen ta chansen om/när han får den.
Marcus Sahlman var inte direkt övertygande under sin halva säsong men är bra vän med Andreas Johansson, har ett förflutet i Halmstad BK och det är knappast faktorer som är ett minus i Janne Anderssons ögon.
Ögonbrynen drogs åter uppåt och samman på måndagen när en bild på Joel Enarsson i IFK-tröja, skakandes näve med Janne Andersson hök upp på Pekings hemsida. Mjällbys oprövade 21-åring har gjort en frän resa. Så sent som i somras värvades han från division 2 till Listerlandets stolthet och hann med att smälla in två mål på bara två starter (!). IFK hymlar inte med att det är en breddvärvning. Att Enarsson rankas som fyra efter Kujovic, Nyman och Kamara. Men en presskonferens kunde väl nyförvärvet ha fått...?
Läser på sidan Walesonline att Swanseas manager Garry Monk älskar sättet Modou Barrow tar för sig på. Jag föll på samma sätt för den tekniska mittfältaren med det fantastiska steget och hänförande touchen under hans tid i IFK. Barrow kunde inte bry sin mindre vad försvararen hetereller vad som finns på hans meritlista. Finns det en chans att utmana, att utnyttja den en mot en-gåva Barrow fått och slipat sig till tar han den utan att tveka. Då kan steget från Östersund och superettan till Premier League och möten med Arsenal och Manchester City plötsligt bli verklighet.