Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Fem punkter för Folkpartiet

Blogg2014-03-07 08:22

Nina Larsson är partisekreterare i Folkpartiet. I inbjudan till partiets riksmöte i Örebro i helgen skriver Nina Larsson att alla folkpartister med "blixtens hastighet" behöver kunna svara på frågan om "varför man ska rösta på Folkpartiet?"

Jag har aldrig röstat på Folkpartiet. Men vore jag inte så hämmad av min bakgrund och psykologiska dragning till det stora "si-och-så-partiet" Socialdemokraterna så skulle det nog inte alls ta emot att rösta på Folkpartiet. Här är en kort lista som jag med varm hand ger till Nina:

1. Folkpartiets charm är att de inte bryr sig så väldigt mycket om tyckartrendernas upp- och nedgångar. Det är ordning och reda i skolan, Nato, kanoner till Gotland, kärnkraft och euro som gäller. Det betyder att FP med ojämna mellanrum hamnar tämligen rätt och växer upp över 10 procent.

2. Folkpartiet är ett idéparti på ett helt annat sätt än M och S som har sina grunder på var sina sidor i den strid om mervärdet som började organiseras på 1800-talet. Stundtals kan den liberala och frihetsinriktade glöden flamma upp i tal och debatter på ett medryckande sätt.

3. Värvningen av Maria Arnholm har gett Folkpartiet en social och intellektuell stadga på klassiska liberala kärnområden som jämställdhet. Det borde vara värt en och annan röst.

4. Jan Björklunds skolreformiver har möjligen passerat zenit. Flera av de insatser som Björklund gjort i opinionsbildningen och i proppskrivandet har dock lagt grunden för en bättre kunskapsskola på sikt. Det borde kunna ge en och annan retroaktiv röst kan man tycka.

5. Folkpartiet slirar mycket sällan när det gäller kritik mot totalitära regimer och system. Det är befriande för anden som annars ofta får stanna kvar i flaskan i det realpolitiska grumlet.

Som jag känner det nu så återkommer jag till detta ämnen på lördagens ledarsida.