Statsminister Stefan Löfven och moderatledaren Anna Kinberg Batra debatterade med varandra i Aktuellt i onsdags kväll. När jag lyssnade på tillställningen i SVT Play på torsdagsmorgonen 26 januari så genomforsades jag av insikten om att det som Löfven framförallt skulle behöva är ett par begåvade borgerliga partier som verkligen ville förhandla och göra upp om viktiga frågor på ett mer kontinuerligt sätt.
Kanske kan det bli så vad det lider? Moderaterna och Anna Kinberg Batra har antagligen (?) och i vart fall påbörjat en försiktig liten marsch bort från Alliansen. Hon har signalerat att hon ser vad alla andra ser: de fyra allianspartierna har ungefär 40 procent – varav KD har 3, 3 procent - i opinionsmätningarna. (till exempel Novus/Expressen 26/1) Vilket inte räcker som underlag för en ”riktig” regering.
Mer att läsa: Hoppa du också Löfven.
När hon mötte Löfven i Aktuellt var det emellertid mycket svårt att följa hennes tankegångar om allianspartier, sverigedemokrater och socialdemokrater. Det kan vara så som ordspråket lär oss att det dunkelt tänkta blir det dunkelt sagda. Eller så är det tämligen klara tankar som ännu inte bedöms kunna uttryckas utan döljande dunkel. Hur som helst så genomlever Anna Kinberg Batra just nu en rätt så svårbegriplig och riskfylld period i sitt politiska liv.
Stefan Löfven framstod i jämförelse som ett under av trygghet och stabilitet. Det är verkligen tråkigt för Sverige och svenskarna att inte till exempel Moderaterna och Liberalerna provar hans samarbetsvilja på riktigt i vettiga uppgörelser om bland annat vinster i välfärden och arbetsmarknadspolitiken.
(I Norrköping pågår just nu en spännande förhandling i den styrande kvartetten S, C, L och KD. Partierna är på väg att enas om ett remissvar på Reepalus "Vinster i välfärden." Av det jag sett och hört så stakar de kloka och verklighetsnära politikerna Lars Stjernkvist, Karin Jonsson, Eva-Britt Sjöberg och Reidar Svedahl ut en riktning som mycket väl skulle kunna inspirera riksdagspartierna.)
Mer att läsa: Tramsigt att dölja problem.
Socialdemokraterna behöver få visa att de menar allvar med ”Samarbetspartiet.” De förhandlingsuppgörelser som hittills har gjorts under mandatperioden har varit mycket bra. Men S har inte behövt göra några eftergifter. Det är det som krävs nu om S ska kunna undvika att marginaliseras i kommande val. Trots all vänsterromantik och vänsterretorik som flödar så finns det faktiskt mycket klara förklaringar till varför Vänsterpartiet oftast hamnar på 5-7 procent i de allmänna riksdagsvalen.
De borgerliga partierna hittillsvarande strategi har hittills utgått från att försöka röka ut S från Rosenbad genom att tvinga Löfven till samarbete med Vänsterpartiet. Strategin har ju fungerat i så motto att Socialdemokraterna enligt till exempel Novus och Dagens Samhälles stora ”Polls of Polls” har tappat 4 procentenheter sedan valet 2014. Strategin har dock inte fungerat i den meningen att Alliansen har stärkts. Den stora vinnaren är i stället SD – och i viss mening V och C.
För Socialdemokraterna är det A och O att befria sig från vänstern inför valet 2018. Det tycks nu som om Moderaterna under Anna Kinberg Batra har kommit fram till att det kanske inte är A och O men i vart fall B och P att fjärma sig från Alliansen.
Svensk inrikespolitik är i rörelse; så mycket är klart. Skickliga riksdagspolitiker kommer att spela större och viktigare roller i utskotten. Precis så ska det vara i en parlamentarisk demokrati.
Det finns ett spirande hopp hos mig om kommande uppgörelser i tunga frågor där Stefan Löfven kan komma till sin rätt som en klok, förnuftig och förhandlande person. Ska detta ske behöver något eller några av de borgerliga partierna inse att även de kan ha en gyllene framtid genom samarbete med S.
Widar Andersson