Annandagsbetraktelse om vådan av offentliga lögner
”Han har ju inga kläder på sig”, ropade den lille gossen i HC Andersens bok ”Kejsarens nya kläder” från 1837. HC Andersen pekade med sin bok på hur nervöst anpassliga vi människor ofta är när det kommer till att tycka som alla andra i sin grupp. Kejsaren struttade runt naken; endast iklädd den offentliga lögnens dräkt. Var och en såg att han faktiskt var naken men eftersom samtidigt alla hyllade Kejsarens nya, fina kläder så stämde var och en in i hyllningskören för att så att säga vara på den säkra sidan. Hade alla fel så var man ju själv bara en liten del av alla som haft fel. Hade däremot alla rätt – kejsaren hade fina kläder – så skulle man själv däremot framstå som en mycket tydligt skönjbar idiot. De skräddare som lurat Kejsaren och sålt luft som dyra kläder hade också för säkerhets skull låtit meddela att det krävdes en viss begåvning för att kunna se Kejsarens nya kläder. Svagbegåvade kunde visa sig ha svårt att se kläderna; så sades det från hovet. Och vem vill posera som svagbegåvad?
Utan att dra alltför långa jämförelseväxlar mellan den offentliga lögnen om Kejsarens kläder och svensk dagspolitik de senaste åren så tycker jag att det är rimligt att peka på den offentliga lögnen om sverigedemokraternas inflytande i politiken i allmänhet och på den pågående regeringsbildningen i synnerhet.
Widarvideo: Allvaret sänker sig inför votering nummer tre.
Offentliga lögner är skadliga för tilliten och förtroendet i politiken. Alla såg till exempel att SD: s ledamöter uppvaktas ivrigt av både S och M och C för att ansluta till deras respektive linjer i frågan om ”vinster i välfärden” likväl som alla ser att SD sitter tillsammans med alla övriga partier i Försvarsberedningen, ser att SD tillsammans med de borgerliga avsätter en statsminister och röstar fram statsbudgren för 2019. För att nu bara nämna några övertydliga exempel från den närmaste tiden.
Trots detta så är den dominerade journalistiska vinkeln i medierna, på de två största och mest ”hovnära” ledarsidorna, bland flertalet statsvetare och politiska kommentatorer och i flera framträdande politiska partier att det är att största vikt att nästa regering bygger på en ”fortsatt isolering” av SD.
Mer att läsa: Gräddfil för Jimmie Åkesson.
Att denna uppenbara osanning får sådan uppbackning att den upphöjts till en offentlig lögn kan – som jag ser på världen – enbart bero på att så många inflytelserika så oerhört gärna vill att SD ska ha varit isolerade, är isolerade och ska bli isolerade. SD-isoleringslinjen är realpolitiskt naken; det ser egentligen alla. Men den kläs i fina låtsaskläder. De som tycker sig se något annat beskylls kanske inte för att vara explicit svagbegåvade. I stället har vår tids hovskräddare försökt att sälja in och prångla ut budskap om att de som inte ser den sanna politikens förträffliga kläder istället föredrar auktoritära stater med tystade medier, inte har något emot Hitler och ett tredje världskrig och/eller gärna vill att Sverige blir en lydstat till Vladimir Putin.
Övriga partier ”måste” naturligtvis inte samarbeta med SD på något närmare sätt. Varje parti – också SD – bestämmer självt hur de vill lägga upp sina samarbeten och koalitioner. Personligen ser jag gärna att kommande regering inte gör sig helt beroende av SD. Vilket torde vara ganska lätt. Säg att Sverige till slut får en Ulf Kristersson som statsminister i en minoritetsregering. Givet att de borgerliga håller ihop i tunga frågor så krävs det att S och SD gör gemensam sak mot regeringen för att SD ska kunna ”diktera villkoren”. Och om S och SD är överens så är det ju helt i sin ordning att det påverkar en minoritetsregering.
Det jag är kritisk till är den offentliga lögnen som sådan. Förnekelsen av vad SD är och gör och betyder i riksdagen redan i dag är vitalt vansklig för det redan svaga förtroendet för partiledarna och partierna. Partierna bör förhålla sig till verkligheten på ett mer öppet och tydligt sätt. Förneka inte det uppenbara.
Gå inte runt i låtsaskläder. Alla ser att ni är nakna. Och knappt någon utanför hovkretsarna är rädd för att säga det.
Widar Andersson