Det må vara landslagsuppehåll och inte allsvensk boll på ett par veckor men det är inte direkt lugnt uppe på Östgötaporten.
Efter Arnór Sigurdssons rekordtransfer kom Andreas Johanssons besked att han knyter ihop det i Halmstad.
Följt av Jens Gustafsson förlängning.
Att Ante G sluter HBK-cirkeln är mer väntat än att Gustafsson kritar på för tre nya år.
Ingen chock men tecknen och signalerna från IFK och Peter Hunt tolkade i alla fall jag som att det inte var högaktuellt att behålla Gustafsson.
Dagarna gick. Månaderna passerade. När Hunt inte tyckte att det var en högprioriterad fråga heller så kändes det som det var tack och hej, Gustafsson.
Tyck vad ni vill om det.
Jag skrev det här i juni 2017 där jag tyckte att Gustafsson skulle få förlängt förtroende och att han hanterat en tuff situation med att jämföras med guld Janne Biffster och samtidigt se spelare efter spelare från mästarlaget lämna.
Mycket kan hända på ett drygt år. Ännu fler spelare lämnar. Och kommer. Spelsystem byts. Målsättningar höjs. Gulddrömmar väcks - och är på väg att krossas.
Under hela det här tydliga strategitagandet som Peking gjorde med att värva oetablerade unga spelare som nosar på genombrottet, och fostra dom omsorgsfullt är Jens Gustafsson en bra kapten att styra båten.
Det är svårt att hitta en bättre lämpad, faktiskt.
Listan på att teorin fungerar i verkligheten är ganska lång nu: Niclas Eliasson, Isak Pettersson, David Moberg Karlsson.
Tesfaldet Tekie, Eric Smith och Nicklas Bärkroth var inte Gustafssons värvningar men han var med och gav en skjuts ut i Europa.
Vad som ändå ger en känsla av förvåning över det nya treårskontraktet är att Peking inte spelmässigt blir bättre.
Det har glimtat till under säsongen.
Inte mer med ett riktigt fint spelarmaterial.
Gustafsson har inte varit riktigt, riktigt nära att nå hela vägen.
Platt fall i cupfinalen.
Platt fall i Europa två gånger.
I allsvenskan IFK har segnat ihop i toppstriden.
Och ser ut att göra det igen - trots att klubben rustat dyrt och starkt i Simon Thern, Jordan Larsson och Alexander Fransson.
Det känns som Jens Gustafssons bästa tid, resultatmässigt, ligger framför honom.
Det måste den göra för att hans ska förtjäna jobbet.
Det är trots allt elitidrott som bedrivs i föreningen där resultat är det allra viktigaste.
-------
Tio matcher återstår av säsongen.
Tio matcher med Andreas Johansson, Daniel Sjölund i laget/truppen.
Alla vet vilka framtida hål vi pratar om här.
IFK Norrköping kan behöva sin rekordfeta plånbok för att klara tiden efter "Daja" och "Ante G".
Men det finns samtidigt vissa saker som inte går att köpa för pengar.
Allt vad dessa herrar står för till exempel.
Och vad även Jón Gudni Fjóluson och Linus Wahlqvist bidrog med.
Det känns som de kommande transferfönstrena avgör var IFK Norrköping är på väg.
Ett bra sätt att behålla en cementerad pålitlighet och ett stort hjärta är självklart att ta hem Christoffer Nyman.
-------
Självklart måste vi behandla NT:s skildrande av vad som pågått i IFK Norrköpings eget hus de senaste åren.
Klubbdirektörernas cirkus har varit ett kapitiel för sig och avslöjar att något inte stått helt rätt till.
Det här, personalomsättningen och deras berättelser, i NT-avslöjandet är ett underbetyg av sämsta sort.
-------
Och dessutom: Smart drag av IFK att skicka ut nyheten om Jens Gustafsson just ikväll...