Tre skitiga Peking-poäng på Guldfågeln Arena.
Den här gamla toppstriden fick tillräckligt med ny energi för att kallas smålevande, igen.
Om AIK är bäst i Sverige på att styra matcher och göra dom till sina egna så är IFK bäst på att vara halvdana vinnare.
Kamraterna fortsätter att hitta vägar till vinster och poäng när spelet inte sitter.
För det gjorde det verkligen inte mot Kalmar.
Det kändes som en karbonkopia på Trelleborg och Sirius där det inte satt ihop, saknades bolltempo och rådde en kollektiv handlingsförlamning.
En ny gräskramp.
Isak Pettersson räddade Peking. Igen.
Alexander Fransson valde sitt första mål sedan comebacken med omsorg och Kalle Holmbergs avgörande Van Persie-språngskalle såg i alla fall till att det blev en bra söndag för Jens Gustafsson och att det finns spänning kvar i den allsvenska slutspurten. Närmast för AIK: Malmö FF.
Det kan vara tre poäng som skiljer med tre duster kvar.
DÅ har vi ett race.
------------------
IFK Norrköping kommer lyckas med de knastertorra målen att bli bättre än förra året och att bryta etta, trea, sexa-spiralen men det är hög tid att vi vädrar den felaktiga uppfattningen om ett offensivt och för den delen underhållande Peking.
På väg hem från Kalmar roade jag mig med - så spännande är jag - att kolla Pekings målstatistik 2018.
Endast vid fyra av sammanlagt 26 tillfällen har laget lyckats göra fler än två mål i en och samma match.
3-1, Kalmar FF hemma.
4-2, Dalkurd hemma.
3-3, AIK borta.
3-1, Malmö FF hemma.
En vidare snabbgrävning visar att Peking, tvåa i den allsvenska tabellen, är sjua i den allsvenska målligan.
Häcken: 51.
Bajen: 49.
Malmö FF: 47.
AIK: 46.
ÖFK: 44.
Sundsvall: 43.
Är alla före IFK:s 42 insparkade eller innickade baljor.
Förvånande? Ja - och nej.
---------------------------------------
Vad som saknas Pekings offensiv, spelsystem och anfallstyper, har vänts och vridits på mer eller mindre hela säsongen men det är ändå offensiva IFK Norrköping som är bilden som lever kvar 26 omgångar in i säsongen.
Förhoppningen att "snart lossnar det" är på väg att rinna ut.
Det kommer inte att göra det.
Det finns inget som tyder på att det kommer göra det på sikt heller.
Inte med befintligt manskap. Inte med de här spelartyperna.
3-4-3-modellen med tre forwards, där bland annat fjolårets allsvenska skyttekung huserar, framför två fina centrala mittfältare som rankas bland de bästa i Sverige.
Både individuellt och som duo.
Det borde sprudla mer.
Det ska vara en sista tredjedel som dansar och inte haltar men Pekings uppenbara problem att få snurr och och luckra upp blev på nytt en påminnelse i Kalmar som skickade ut en fembackslinje för att tämja IFK.
Det blev bättre när Jens Gustafsson beordrade Gudmundur Thórarinsson att ta steget in centralt. Spetsigare, rakare och inte så mycket sidledskladd.
Alexander Fransson låter inte direkt främmande att bygga vidare på ett femmanna-mittfält.
"Framförallt kan vi hålla i bollen bättre, mer centralt och vi fick till en bättre rörelse också. Det var något vi sa i halvtid att vi skulle ändra till tre centrala mittfältare, inget vi har tränat på egentligen. Men det är en styrka att vi kan ändra lite och få det fungerar bra. Vi blir inte så lättlästa då".
-------
Om 3-5-2 är modellen för att IFK Norrköping ska bli ett anfallsskickligare lag, göra mer mål, hitta in med mer inspel, träffa rätt med inläggen och höja sig en offensiv dimension?
Kanske.
Men det är inte vad jag vill få fram - utan att IFK Norrköping har fått en felaktig stämpel om att vara en pulserande och anfallsgiftig guldutmanare.
Det var så när Niclas Eliasson, Nicklas Bärkroth, Christoffer Nyman löpte och utmanade med en aldrig sinande frenesi.
Nu ligger i stället lagets styrka i andra änden av planen.
Sjua i målligan.
Men: Näst bäst på att stänga igen med 23 insläppta på 26 matcher.
Allsvenskans frejdigaste offensiv har inte sitt näste i vare sig Solna eller Norrköping.
AIK och IFK är etta och tvåa men den bästa fotbollen i tabellen, sett till att ha ett dynamiskt anfallsspel med spets och fungerande spelidé, hör hemma på Hisningen och i Sundsvall.
Och i Malmö - under Rösler-delen av säsongen.
...........................
Rasmus Elm gjorde vad han ville i första halvlek och det var en sann fröjd att se den tidgare landslagsmittfältaren smeka sina crossbollar och framspelningar med kirurgisk precision.
Ren klass.
Men det gör inte magknipet mindre - hur jäkla bra hade han kunnat bli om Elm sluppit all skade- och sjukdomsskit.
-----------------
Mycket Island på Östgötaporten den senaste tiden - trots att Jón Gudni Fjóluson och Arnór Sigurdsson har lämnat. Alfons Sampsted är på lån i Landskrona men det är uppenbart att IFK vill hålla sitt starka band till ön.
Oliver Stefánsson, 16, och Isak Bergmann Jóhannesson, 15, gjorde sina första pass i fredags.
20-åringarna Steinar Thorsteinsson och forwarden Stefan Teitur Thordarson kom i söndags och spelade mot Djurgården igår.
Pekings islands-radar är av tradition stark men jag skulle lägga merparten av energin på att ro hem Christoffer Nyman först.
----------------
Till sist: Grattis Sylvia. Den säsongen snackar man inte bort.