Statsminister Stefan Löfven
Regeringens två partier S och MP har enbart stöd av 116 av riksdagens 349 ledamöter. Att en regering med ett sådant tanigt underlag begär att få exekutiv makt och kunna stifta lagar utan att förvissa sig om riksdagens stöd ; det är minst sagt extraordinärt.
Syftet må vara gott. Det rådande utbrottet av det nya Coronaviruset kan även fortsatt komma att kräva snabba beslut där det krävs ny lagstiftning i ryggen. Normal beredning av lagförslag är inte aktuellt; det behöver kunna genas i kurvorna.
Det som gör mig kritisk är således inte regeringens önskan om möjligheten till snabba beslut. Det som framförallt oroar mig är regeringens sammansättning. Miljöpartiet har självfallet likt alla partier sina förtjänster. I det stora hela är dock partiet ett väldigt udda inslag i samhällskroppen. Miljöpartiet samlar ungefär fyra procents stöd bland medborgarna. Eftersom regeringen - hur oenig den än kan vara - bara kan tala med en röst så har MP redan nu ett stort inflytande på Socialdemokraterna. Utan att MP är med på vagnen så blir det inga beslut.
Jimmie Åkesson är partiledare för Sverigedemokraterna.
Det är alls inte förtroendeingivande att ytterligare stärka detta lilla partis möjlighet att ostört kunna stifta lagar som kan ställa till det för folk i långa tider framöver.
Redan idag finns utmärkta möjligheter för statsminister Löfven att tillförsäkra sig parlamentariskt stöd för snabba beslut i sammanhang som brett bedöms vara akuta. Ett samtal till ledarna för riksdagens andra och tredje största parti skulle mycket snabbt kunna leda till ett uttalat stöd för förslagen från drygt 230 av riksdagens ledamöter. Och dessa riksdagsledamöter representerar i sin tur en bra bit över 60 procent av väljarna.
Ulf Kristersson är ledare för Moderaterna.
I politik riskerar partierna alltid sina väljare genom vad man gör och inte gör. När ledarna för tre stora partier - med breda och sammansatta väljarskaror som tillsammans representerar folkdjupet - är beredda att gå samman om förslag och beslut som frestar på för sina väljare så ger det tyngd och legitimitet åt förslagen på ett tillförlitligt sätt.
Nu förefaller regeringen ha backat från sitt ursprungliga förslag. Enligt vad som framkom på lördagskvällen 4 april så ska riksdagens majoritet i efter hand kunna stoppa beslut som regeringen tagit. I praktiken innebär det att statsministern i förväg kommer att försäkra sig om riksdagens stöd för sina beslut. Allt annat vore oansvarigt och politiskt genant.