Rikspolischef Dan Eliasson säger nu att han ska låta utreda hur det kom sig att polisledningen i Stockholm tycks ha uppfattat att det ingick i det polisiära myndighetsuppdraget att förtiga/förringa/tona ned sexuella övergrepp mot unga kvinnor på musikfestivaler i Kungsträdgården.
Det är Dagens Nyheter som fått tillgång till polisrapporter där det talas om att förövarna var ”flyktingungdomar från Afghanistan”. En lokal polischef säger till DN att det skulle ”kunna spela främlingsfientliga krafter i händerna när vi börjar prata om etnicitet utifrån ett brott som har begåtts.”
Att det är just DN som kommer med avslöjandet är en poäng i sig. På sociala medier och på tämligen vidriga rasistplattformar på nätet har just DN anklagats för att ha tigit om övergreppen mot kvinnor eftersom förövarna var ”ensamkommande skäggbarn”.
Att allt det här kommer upp nu – ett halvår efter den senaste musikfestivalen We are Sthlm – beror på nyårsaftonens händelser på platser som till exempel Centralstationen i Köln och Larmtorget i Kalmar.
Läs gärna: Nytt Fattigsverige växer fram.
Stora grupper av unga män förgriper sig på unga kvinnor utan att polisen ingriper och – i de flesta fall – utan att medierna har rapporterat om saken på ett sakligt och konsekvensneutralt sätt. Det som ställer till problem för polis, politik och media är att offren för dessa våldtäktsliknande brott och övergrepp lämnat uppgifter och signalement på förövarna som tämligen entydigt leder tankarna till flyktingar och asylsökande. I Köln har nu – efter en medial och politisk storm som bland annat fått polischefen att tacka för kaffet – 31 personer delgivits misstanke om brott. 18 av dessa uppges enligt polisen vara asylsökande från Mellanöstern och Nordafrika.
Hur det förhåller sig med misstänkta och skyldiga i Sverige kommer snart att klarläggas. Inget annat än en gedigen och allomfattande utredning är tänkbart så som landet ligger nu.
Det är på vanlig svenska löjligt att försöka förtiga att det har tagits väl mycket politisk hänsyn inom både polischefskretsar och ute i mediehusen. Dan Eliasson kommer nog inte undan att utreda sig själv om han vill gå till botten med det hela.
När SVT:s Mats Knutson i en partiledardebatt på hösten 2012 ställde den relevanta frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?” tog det hus i helsike. Att ställa en sådan fråga var liktydigt med rasism och ett gynnande av SD enligt den mediala stormen. Läs gärna Jasenko Selimovic i DN i dag för en rasande stark redogörelse av den epoken.
Förhoppningsvis innebär DN: s avslöjande inledningen på en ny och sundare epok i svensk media och i svenska statliga myndigheter. Där vi tar tag i verkligheterna ungefär som de ser ut och utan att försöka lägga saker och ting tillrätta.
Regeringen Reinfeldt, Miljöpartiet och även för något år Socialdemokraterna har ansvaret för att den reglerade invandringspolitiken övergavs och för att därmed antalet unga män fick bli vad det blev i samhället. Det är sorgligt att så många anpassade sig till denna dåliga politik.
Efter regeringens totala U-sväng i invandringspolitiken ökar chanserna för förbättringar inför de kommande åren. Det kommer att bli svårt. Det kommer att ta mycket stora resurser. Det kommer att bli tufft för många enskilda. Men nu finns möjligheter att åtminstone börja få ordning på saker och ting.
Men Sverige kommer aldrig undan ansvaret för att alla dessa unga män som har fått uppehållstillstånd ska kunna få en bra start i det nya landet. Det sämsta vi kan göra för dem och för Sverige är att förtiga problem. Den främsta mänskliga rättigheten är att få stå för sina handlingar och för det man gör. Och inte dömas utifrån vad makten tror att man är.
Widar Andersson