En ångervecka drar genom slaskmediaSverige. Det kan säkert vara nyttigt. Men uppriktigt talat ger jag inte så mycket för de ursäkter och eftertänksamheter som nu kommer från till exempel företrädare för Aftonbladets ledarsida. Inget ont om Anders Lindberg och andra på tidningens politiska lönelista. Problemet är inte Anders i första hand; även om ingen naturligtvis kommer undan sitt personliga ansvar. Problemet är att de arbetar i en av tidningsledningen medvetet vald struktur där personpåhopp, överdrifter och lögner är byggstenar och fundament. De arbetar i en medvetet vald slaskstrategi eftersom de tror – kanske med rätta jag vet inte – att de får bäst genomslag i opinionsbildningen på det viset.
Anders Lindberg beskriver – kanske freudianskt omedvetet – på Aftonbladets ledarsida idag 21 november vad det hela går ut på. I artikeln ber Lindberg om ursäkt för tre riktigt vidriga påhopp på Annie Lööf, Moderaterna och Fredrik Reinfeldt som ledarsidan begått under senare tid. Han slår emellertid fast att många läsare av Aftonbladet även framgent kommer att bli ”rasande.”
Mer behöver inte sägas. Att ha som mål att delar av läsekretsen ska bli ”rasande” talar för sig själv och visar övertydligt vad som är problemet.
I Agenda i söndags kväll framträdde Hanif Bali (M) och Veronica Palm (S). Båda två är välkända och omtalade överdriftare och påhoppare. Genom det skruvade upplägget – att det är ”sociala medias” fel, och inte de enskilda personernas fel, att tonen är så hård och rå emellanåt – så kunde Palm och Bali stå där vid bordet som ett slags expertvittnen snarare än som de problembarn och förövare de är i dessa sammanhang.
Den mycket stora majoriteten av de som använder sig av sociala medier – Facebook, Twitter och vad det nu kan vara – är alldeles vanliga och hyggliga människor som aldrig skulle komma på tanken att vare sig skriva eller skrika ”hora” eller något annat när de debatterar och diskuterar.
Det är problembarnen som sticker ut. Självfallet ska de – liksom oss alla – ha rätten att göra misstag och ta lärdom. Men som Jonas Gardell klokt konstaterade i ”Min Sanning” i SVT på kvällen 20 november så är det däremot inte trovärdigt att ständigt göra samma misstag.
Denna ångerveckan inleddes med att Moderaterna – med all rätt – fick tung kritik för att de anställt ett av dessa gränslösa problembarn på sin kommunikationsavdelning. De ville så vind och fick skörda storm. Det kan de ha. Androm till varnagel.
Jag är trots allt optimist. De allra flesta medborgare bryr sig föga om sådana här saker. De ruskar på huvudet, tänker ”vilka konstiga människor det finns i vår herres hage” och byter kanal till något mer samhällstillvänt som söndagsfilmen med Beck.
Widar Andersson