Dagens Nyheters liberala ledarsida publicerar i dag måndag 21 augusti en osignerad text med rubriken "Inte en millimeter åt extremisterna". Tidningens ledarredaktion beklagar sig inledningsvis för att den som håller "fast vid det liberala svaret" när det kommer till frågor om invandringsrelaterade frågor inte får särskilt många "upptummar" i de sociala medierna. Tidningen säger sig hellre "sjunga med änglarna än yla med hundarna."
DN tecknar således en värld där det bara finns två positioner. Antingen körsång med den liberala änglakören eller ylande i extremismnära miljöer.
Just den uppdelningen – med oss eller mot oss – är faktiskt en bra illustration av det tidigare politikmediala invandringskomplexet.
Jag har absolut inget emot änglasjungande i form av till exempel enskilda människor, organisationer , kyrkor, tidningar, partier och artister som ur det civila samhällets djup och bredd stiger fram och talar för att murar ska rivas, för amnesti, för familjeåterförening och för att "vi klarar av att ta emot de som kommer." Till skillnad från DN tycker jag heller inte att de här liberalerna av olika snitt och fasoner skulle vara någon utrotningshotad skara ute på de sociala medierna. Och i gränslandet mellan social – och traditionell media är det definitivt inte så att liberalerna befinner sig i något underläge. Och det är bra. Det gillar jag.
Det jag inte gillar är däremot när regeringsmakten, de stora privata och publicservicemedierna, kändisarna och i stort sett hela det officiella Sverige sjunger i änglakören och samfällt pekar finger åt varje tänkbar kritiker som vore de ylande hundar som bör tystas, misstänkliggöras, hånas och/eller förpassas till det rabiessmittade SD-partiets bakgårdar.
Det var inte längesedan det var på det viset. Hösten 2015 hann verkligheten efter många år ifatt de som har det yttersta ansvaret att sköta landet på bästa möjliga sätt. Regeringen fick i all hast återinföra den reglerade invandringspolitiken i november det året. Hetsen var stor och omläggningen var på många sätt drastisk.
Mer att läsa: Alla dessa goda kändisar.
Nu har vi en betydligt bättre situation. (Även om effekterna av något decenniums allvarligt misskött migrationspolitik kommer att prägla och påfresta Sverige många år framåt) Regeringen har lämnat änglakören – utan att för den sakens skull förvandlas till några ylande hundar. De ylande hundarna är faktiskt väldigt få. Det är därför ohederligt av DN att försöka länka samman den stora bulken av vettig och balanserad och rimlig kritik av den förda invandringspolitiken med några vidriga personer som står och vrålar saker som "Ut med packet" på Medborgarplatsen i Stockholm.
DN smiter också från de svåra frågorna. Ledarsidan skriver att asylsökande personer (självklart) har samma rätt som andra att protestera och demonstrera. Men tidningen lämnar walkover på till exempel frågan om även människor som fått avslag på sina asylansökningar i sista instans också har rätt att demonstrera fast de faktiskt befinner sig illegalt i Sverige? Och vad betyder det att statsministern vid ett otal gånger gjort klart att de som får nej ska lämna landet?
Mer att läsa: Då exploderade Uppfostringsmedia.
Då är det lättare för DN att träda in i änglakören och låtsas som att alla som demonstrerar på Medborgarplatsen är asylsökande och inte människor som befinner sig olagligt i landet.
Som sagt. Jag har inget emot det. Änglasjungandet alltså. Så länge inte regeringen, polisen, Migrationsverket, Säpo och Försvarsmakten står där och sjunger med DN: s redaktionsledning. Och så länge inte ylande hundar beskrivs som det enda alternativet till änglarna.
Och handen på hjärtat kära DN; är det verkligen jakten på "upptummar" på sociala medier som styr ert skrivande?
Widar Andersson