Påfrestningarna på Migrationsverket och Polisen ha varit – och är fortsatt – mycket stora. Utöver allt annat som ska göras så har de båda myndigheterna ansvaret för verkställigheten av avvisningar av asylsökande vars avslag har vunnit laga kraft. Polisen har ansvaret för avvisningar som kräver tvångsinsatser av olika slag medan Migrationsverket jobbar mer med stöd, samtal och support för att få människor att lämna Sverige.
Widars klipp: Dan Eliasson på scenen.
På en scen alldeles nyss i Visby framträdde de båda myndigheternas högsta chefer. Evenemanget var så Almedalskt som det är möjligt att tänka sig. På scenen två av statens absoluta toppfigurer tillsammans med ett klassiskt nyhetsankare från SVT. En rikspolischef Dan Eliasson i avspända fritidskläder – som tidigare har varit statssekreterare (S) i justitiedepartementet och generaldirektör på Försäkringskassan och Migrationsverket - och en generaldirektör för Migrationsverket Anders Danielsson i avspända fritidskläder – som tidigare har varit polischef i Skåne och chef för Säkerhetspolisen – frågades ut av Claes Elfsberg.
Mer att läsa: Inget sjabbel för Löfven.
Det var en intressant timma i sol och regn. Dan Eliasson är en väldigt öppen person. Han redovisar chosefritt och utan piruetter hur trängda polisens resurser är. De gångna årens invandringspolitik har skapat nya, svåra och betungande arbetsuppgifter för Polisen. Gränsbevakning, (ofta långa) resor för att utreda misstänkta brott på asylboenden och verkställigheten av avvisningar tar mycket tid och kraft.
Mitt i allt detta är Polisen enligt Dan Eliasson mitt inne i den ”största förvaltningspolitiska reformen på 50 år” som omorganisationen av myndigheten innebär.
Allt har sina konsekvenser. Polisen kan nu till exempel inte utreda bostadsinbrott och narkotikabrott eller bedriva trafikövervakning som de egentligen vill och bör.
Allt det där och mer därtill – Dan Eliasson tillstår till exempel utan mankemang att han medvetet överskrider sina ekonomiska ramar och har fattat beslut om att anställa upp till 700 civilanställda och han har även markant ökat intagningen till polisutbildningarna.
På scenen i Visby sa Eliasson att han ”tolkar” politiken som att det ses som mycket angeläget att Polisen klarar sina uppgifter, inte minst när det gäller avvisningar, och att han därför har föregått kommande budgetbeslut från politiken.
Onekligen lite fräckt. Antingen så sker allt detta med polisminister Anders Ygemans informella gillande. Eller så går Eliasson för långt och då kommer det att märkas.
Jag kan vara ute och cykla här. Mina känslor kan leda mig fel. Men jag kan inte komma från ett bestämt intryck av att Dan Eliasson djupt ogillar regeringens nygamla variant av reglerad invandringspolitik.
En man i publiken frågade rikspolischefen om han ansåg att människor ute i samhället borde höra av sig till polisen om man misstänkte att människor – till exempel barn i skolan – inte hade laglig rätt att vara i Sverige?
Dan Eliasson svarade att det var en ”samvetsfråga” för varje person. Som han såg det kan ”det aldrig vara fel att hjälpa barn” och uppmanade potentiella anmälare att ställa sig frågan om ”vilken värdegrund står man på?”
Detta är inga märkliga uttalanden i sak. Inte när de kommer från vem som helst av oss därute i det civila samhället. Men det är knappast lämpligt av en rikspolischef att ifrågasätta Anders Ygemans värdegrund för sin politik; vilket ju faktiskt är vad Dan Eliasson gör. Eller i vart fall gjorde alldeles nyss. Det känns också lite märkligt att höra polischefen avråda människor från att anmäla misstänkta brott.
Dan Eliasson framstår som mycket sympatisk och inkännande humanistisk. Det är självklart bra. Problemet för mig är bara att i mina ögon bör en rikspolischefs främsta samvetsfråga handla om att i görligaste mån upprätthålla de lagar som riksdagen har fattat beslut om. Polischefen bör däremot inte privatisera laglydigheten till en samvetsfråga för var och en av oss.
Widar Andersson