En av de mer tragikomiska konsekvenserna av den tidigare Alliansregeringens uppgörelser med Miljöpartiet om invandringspolitiken är uppgraderingen av statusen för ”papperslösa” i det juridiska systemet.
Papperslös är nyspråk för att vistas illegalt i Sverige. Vilket naturligtvis många människor gör från och till. Tusentals människor som fått avslag på sina asylansökningar stannar kvar och försöker dra si g fram på olika sätt. Många EU-medborgare som tillexempel har rätt att vara här i tre månader för att söka jobb/tigga stannar kvar mycket längre än så. Kontrollen är närmast obefintlig. Att det förhåller sig på det viset är i mina ögon inte så mycket att säga om. Väldigt få vill leva i värsta kontrollsamhället med angivare och poliser i varje gathörn. Och självfallet finns det många människor med stora hjärtan som vill hjälpa sina medmänniskor med mat, uppehälle och vad det nu kan vara.
Men vi ska ju inte hålla oss med lagar där just den illegala vistelsen i Sverige ger förmåner. Då blir det tragikomiskt.
I Kammarrätten i Sundsvall – och kanske på fler ställen – pågår just nu en rättslig förhandling om en ”papperslös” kvinnas rätt till socialbidrag. Läs mer om det här.
I korthet är storyn att kvinnan fått avslag på sin asylansökan två gånger. Hon bor i Vännäs som ”gömd”, barnen går i skola och Förvaltningsrätten i Umeå har beslutat att hon – fast hon inte har tillstånd att vistas i Sverige – har rätt till socialbidrag. Domen har överklagats till Kammarrätten. Det är av största vikt att högsta juridiska instans slutligen avgör saken med en dom som klargör att den som vistas illegalt i Sverige inte har rätt till skattefinansierad välfärd.
Läs gärna: Totalt ansvarslösa statsråd.
I Olofström i Blekinge har en polsk familj som vistas illegalt i Sverige fått rätt av Skolinspektionen i en tvist med kommunen om skolgång för ett av barnen. Kommunen stängde av barnet från skolan vid höstterminens slut.
”Föräldrarna är inte folkbokförda i landet, de har heller inga jobb eller är inskrivna på arbetsförmedlingen. Det finns heller ingen ansökan om uppehållstillstånd. Då får man enligt lag inte vistas i landet mer än tre månader”, sade skolchefen Lars-Olof Ludvigsson tidigare till Sydöstran.
Sveriges Radio i Blekinge rapporterade om saken i helgen: ”Familjen vände sig till Skolinspektionen och på en direkt fråga från inspektionen svarade Olofströms kommun att familjen var i landet olagligt. Då konstaterade Skolinspektionen att regeln i skollagen som ger papperslösa barn rätt till skolgång gällde.”
Mats Manhammar är jurist på Skolinspektionen och han säger till Sydöstran att lagen är glasklar.
”Vi följer det 29:e kapitlet i skollagen som säger att alla barn ska ha rätt till skolgång.
Han säger också att han inte vill ha någon uppfattning om pojken och hans föräldrar uppfyller kraven om att få vistas i landet.
Det är ett helt annat myndighetsbeslut. Det ligger inte på vårt bord.”
Här har vi således den bisarra situationen att människor å ena sidan klart och tydligt inte har rätt att vistas i Sverige. Å andra sidan har vi ”glasklara” lagar som ger rätt till skolgång och socialbidrag åt de som vistas illegalt i landet.
Det kanske inte är Skolinspektionens bord. Men det är definitivt regeringens bord. Visar det sig att högsta juridiska instans inte kan avsluta den tragikomiska eran med papperslösas rättigheter så behöver regeringen se till att så sker. Och det är ganska bråttom. Skolinspektionens beslut ger faktiskt alla EU-medborgare rätt att bli ”papperslösa” i Sverige och därmed få rätt till skolgång. Vilket ju är helt snurrigt.
Widar Andersson