Jimmie Åkesson är en skicklig debattör och politiker. Inget snack om den saken. Låt vara att hans position är lättare än många av de andras. Men det är heller inget snack om att de övriga deltagarna i Agendas partiledardebatt på söndagskvällen bidrog till hans lätthet. Hetsen mot varandra att ta avstånd från SD gjorde att Jimmie Åkesson kunde slå och agera från ett drömläge. Det är sorgligt att se att Stefan Löfven gång efter gång går i fällan och börjar skälla på Åkesson för nazism. SD: s partiledare returnerade elegant och vann sannolikt stort gehör hos de breda kretsar som vi vet följer den första timmen av Agendas partiledardebatter. Även de borgerliga partierna fick sin släng av den Åkessonska sleven. Ni står här och säger att ni vill bli av med regeringen Löfven, sa Åkesson. Men det är ju ni som ser till att Löfven sitter kvar. Ni låter Löfven sitta kvar, sa Åkesson.
Mer att läsa: Folkvandring i vår tid.
Liberalernas Jan Björklund var på tå i regeringsfrågan. Han hade ju bäddat väl tidigare under veckan för att stå i centrum. Han tog plats och hade en bra period där han talade väl och samlat om en orolig västvärld där extremerna – Donald Trump, en tidigare kommunist som styr brittiska Labour, Brexit och högerpopulism i många länder – tar allt mer plats kräver en vettig mittenpolitikregering i Sverige. Björklund vill vare sig bli beroende av SD eller V.
Partiledardebatten i Agenda började annars med en favorit i repris. Det var tur för regeringssidan att miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin var på bra humör och i god form. Han lyckades i hyfsad mån att matcha Annie Lööfs, Jan Björklunds, Anna Kinberg Batras och Jimmie Åkessons helt rättmätiga kritik mot hur Vänsterpartiets udda och absurda hållning till företagande och vinster styr regeringen. Det skär i mitt socialdemokratiska hjärta att det har kunnat gå så illa. I verkliga livet betyder det ingenting. De framgångsrika och mycket uppskattade välfärdsföretagen kommer att fortsätta oavsett konstiga förslag från regeringen. Men för politiken framöver är det självklart ett problem att Socialdemokraterna förfaller till symbolpolitik av värsta vänstersort.
Den första timmens debatt var mycket bra. Samtliga partiledare visade varför de är just partiledare. Det är svårare än vad många kanske tror att ge sig in i en åttapartidebatt med tveksamma majoriteter av det här slaget. Det är endast Jimmie Åkesson som kan agera fritt eftersom han är sin egen. Alla övriga måste tänka sig för både en och två gånger.
Noterbart är att sverigedemokraternas Kent Ekeroth och Oscar Sjöstedt sannolikt fick sparken av sin partiledare under debatten.
Kristdemokraternas Ebba Busch Thor tog upp skandaler som hänt inom SD med bland annat Kent Ekeroths järnrör och Oscar Sjöstedts vidriga ”judeskämt.”
Ebba Busch Thor sade att hon inte kunde tänka sig att möta dessa personer för att förhandla om politiken. Svaret från Jimmie Åkesson var att hon nog inte skulle bekymra sig för att behöva möta dessa personer framöver. Kanske övertolkar jag. Men nog lät det som om Sjöstedts och Ekeroths dagar som höga sverigedemokrater är räknade. Vågar Åkesson ta det steget så vore det en stor vinst för anständigheten i riksdagspolitiken.
När den andra timmen började i partiledardebatten kom Stefan Löfven direkt till sin rätt. Programledarna ställde frågan om de ”tillfälliga lagar” som har införts för att värna den reglerade invandringspolitiken skulle permanentas eller inte? Löfven konstaterade det självklara att tillfälliga lagar är tillfälliga. Lagarna gäller till 2019. Vad som sker därefter får bestämmas därefter. Det beror på så väldigt många olika saker som vi inte vet om nu.
S har också goda grunder att ta hänsyn till MP i de här frågorna. Att återigen slappa till den reglerade invandringspolitiken finns dock inte på kartan. Spänningarna mellan de borgerliga partierna är av ungefär samma art som den mellan S och MP.
Sammanfattningsvis var partiledardebatten en utmärkt spegel av hur partipolitiken har det för tillfället. Två år kvar – lite knappt – till nästa val och inga majoriteter av traditionell karaktär kan anas runt knuten.
Sverigedemokraterna profiterar skickligt på ångesten i de forna maktblocken. Vänsterpartiet uppträder ungefär som ett halvt SD och drar sig inte för att sparka på Socialdemokraterna när det passar Sjöstedt.
Det är ett spännande läge. Debatten i kväll gav inga solklara ledtrådar om hur det blir framöver. Men jag skulle bli förvånad om det i oktober 2018 kommer att bjudas in till en partiledardebatt i Agenda där blocken står som de gjorde i kväll. De här blocken är historia. Hoppas jag.
Widar Andersson