Utöver regeringskansliet med alla sina departement och de drygt 460 statliga myndigheterna har vi 21 regioner och 290 kommuner. I allt väsentligt utförs bra och samhällsviktiga insatser inom dessa myndigheter. Utöver den ständigt växande floran av statliga myndigheter utgörs det stora problemet i den offentliga förvaltningen av att ungefär likadana arbetsinsatser utförs i 290 kommunhus och i 21 landstingshus. Det går att göra rejäla effektiviseringar av allt detta arbete som repeteras och som förbrukar kompetens i onödigt stora mängder. Flera och i stort sett fruktlösa försök till rationaliseringar har gjorts på senare tid. Motståndet mot förändringar är superstarkt i de politiska och administrativa strukturer som idag rattar alla dessa regioner och kommuner.
De båda tidigare socialdemokratiska statsråden och landshövdingarna Lars Engqvist och Lars-Erik Lövdén tog ansats i Coronakommissionens rapport om äldredöden när de på DN Debatt (29/12) pläderade för att regionerna borde avskaffas. Enligt de båda S-politikerna är det nu"dags att ifrågasätta om det är rimligt att upprätthålla tre skilda nivåer i den offentliga förvaltningen – kommunerna, regionerna och staten. Flertalet medborgare har dålig kunskap om vilka uppgifter och vilket ansvar som ligger på mellannivån, vilket försvårar eller helt omöjliggör ett politiskt ansvarsutkrävande. Den nuvarande ordningen leder till osäkerhet om hur ansvaret ska fördelas. Vid en kris som den pågående pandemin försöker alla lägga ansvaret för eventuella felsteg hos någon annan del av den offentliga förvaltningen."
Engqvist och Lövdén föreslår att staten tar över ansvaret för sjukhusen och att kommunerna tar över primärvården och att regionerna avvecklas. I en snabb replik från den politiska ledningen -Anders Knape (M), ordförande, Carola Gunnarsson (C), 1:e vice ordförande, och Anders Henriksson (S), 2:e vice ordförande - för kommunernas och regionernas branschorganisation SKR (30/12) skrivs det bland annat att:"Förespråkarna för att lägga större makt över och ansvar för sjukvård eller skola hos staten, tycks leva i en tro att allt då blir just snabbt och resolut. Så är det inte."
Jag har sympatier för båda inläggen. Något behöver definitivt göras för att rationalisera i den offentliga förvaltningen. Att ge staten mer och större ansvar för driften av tjänsteverksamheter som sjukhus och skolor är dock knappast en given problemlösare. Lite vanvördigt sammanfattat är det väl snarare motsatsen som gäller: Den som vill ha det dyrt och krångligt ska vända sig till staten medan den som vill ha det snabbt och billigt bör vända sig till kommunerna. Och regionerna hänger och dinglar lite däremellan.
Att omvandla - som tidigare utredningar har föreslagit - de 21 regionerna till sju sjukvårdsregioner är nog en på flera sätt bättre idé än att ge staten hela ansvaret för sjukhusen medan kommunerna ska sköta primärvården. Kommunerna skulle säkert kunna ta ett ökat ansvar på området. Då krävs emellertid en rejäl kommunreform som leder till att ett stort antal kommuner går upp i andra kommuner. En kraftig bantning av antalet kommuner är den enskilt viktigaste åtgärden för att få en mer effektiv och produktivitetsmedveten offentlig förvaltning i Sverige.