Widar Andersson: När naturliga regeringar blir onormala

Om ett år vid den här tiden vet vi hur det gick i riksdagsvalet den 11 september 2022. Sannolikt har vi inget glasklart resultat som tydligt pekar ut ett vinnande regeringsblock. Det finns nämligen inte några naturliga regeringsblock. Det gamla blocket Socialdemokraterna höll i över sjuttio år. De fyra borgerliga partierna klarade av åtta år i Alliansen. Sedan Sverigedemokraterna etablerade sig i riksdagen 2010 har både Socialdemokraterna och de borgerliga tappat regeringskraft. I de sammanvägda opinionsmätningarna på senare tid har S 25 procent, M 22 procent och SD 20 procent. SVT: s Vallokalsundersökning VALU visar hur väljarna från 2014 valde att rösta i riksdagsvalet 2018. 11 procent av S-väljarna från 2014 gick över till SD i valet 2018. 14 procent av M-väljarna gjorde samma resa. Den historiskt sett mycket stora invandringen till Sverige från Mellanöstern och Afrika har fått Sverigedemokraterna att växa och har därmed också ruinlagt tidigare mer naturliga regeringsblock: Centerpartiet har lämnat det borgerliga blocket medan väljarna i stora numerärer har lämnat S. Moderatledaren Ulf Kristersson talar nu om sitt parti som ”högern”. När Kristersson medverkade i programmet ”Valbar med Malou” i TV 4 (9/2 2021) förvånade han säkert fler än programledaren genom att placera sitt eget parti längst ut på högerkanten; till höger om SD. Vilket ju förstås är korrekt i sak; Sverigedemokraterna är inte något högerparti utan snarare ett vänsterlutande välfärdspopulistparti med vissa högerdrag. Den allmänna uppfattningen tycks emellertid vara att SD är högrast av alla. Det är intressant att Moderaterna medvetet vill göra anspråk på högerkanten i politiken. (På måndagen 13 september skriver Kristersson med flera om M den ”gröna högern” i Sverige i en artikel på DN Debatt.)  När ”borgerlig” inte längre finns som regeringsformel så tar Moderaterna kort sagt tjuren vid hornen och kallar sig för höger. Baktanken är nog att finns det en höger så bör det finnas en vänster. Socialdemokraterna vet att det är illa att naglas fast som ”vänster” och trivs därför bättre med att beskrivas som ett parti ”något till vänster i mitten av svensk politik”. För att kunna regera behöver S däremot samarbeta med de två vänsterpartierna V och MP och med Centerpartiet som helst beskriver sig som ett ”borgerligt liberalt parti i den breda mitten.”  Det lär nog dröja något eller några val innan nya och hyfsat naturliga regeringsblock har satt sig.