Moral, humor och självdistans är goda livskamrater

Recension 16 januari 2021 08:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bok

Bland spioner och terrorister

Thorsten Cars

Recito förlag 

Thorsten Cars föddes som världslig smålänning och andlig östgöte. Det vill säga i den del av Kalmar län som utgjorde den sydligaste delen av Linköpings stift eller närmare bestämt i Rumskulla församling utanför Mariannelund med Vimmerby som närmaste stad. Det där med "andligheten" var viktigt. Hans pappa var prästson, präst och sedermera domkyrkokomminister i Linköping. Hans mamma Margit - född Hassler - var prästdotter från Skåne. Den östgötska andligheten var inte av det betungande slaget; mer än ekonomiskt. Den tid då Thorsten Cars föddes var det banklånefinansiering som gällde för vanligt folk som ville studera vid universitet. Thorstens fars skulder kunde först betalas då livförsäkringen föll ut efter hans död. Då döden kom i fatt fadern redan vid 41 års ålder och då modern redan vid unga år blev svårt sjuk så fanns det en hel del svårigheter för den unge Thorsten Cars att hantera. Samhällsfonden var i sig tämligen dyster och hotfull under det 1930-tal där Thorsten Cars föddes och framlevde sina första tio år. Men Thorsten Cars är ingen dysterkvist. Förmågan att se humorn och glädjen i tillvaron går som en röd tråd genom hans bok "Bland spioner och terrorister": "Världens sorgliga tillstånd hann jag nog aldrig att få någon närmare uppfattning om innan decenniet var slut. Men för mig framstod trettiotalet mycket länge som den lyckligaste tiden i mitt liv."

Skildringen av uppväxten i Linköping inleder boken som jag intensivläste under några kvällar här på det nya året 2021. Thorsten Cars är erfaren som författare. Under de senaste fem decennierna har han själv och som medförfattare till essäer och läroböcker skrivit om bland annat mutor, korruption, marknadsföring, pressetik och skiljedomsförfarande. Hans akademiska avhandling från 1959 tog sig an frågor om resning i rättegångsmål. Det han skapat nu är något helt annat. Juristen Thorsten Cars är förvisso mycket närvarande även i den livsskildring som han bjuder läsekretsen på denna gång. Och konstigt vore det annars. Större delen av hans närmare 70 år långa arbetsliv har ägnats åt juridiska yrken som domare, åklagare, lagskrivare och pressombudsman. Han har ansvarat för flera stora rättegångar, bland annat i det som brukar kallas för Sveriges första terroristmål, den planerade kidnappningen av före detta statsrådet Anna-Greta Leijon och inte att förglömma rättegången mot spionen Stig Bergling. För att nu bara nämna något ur det digra juridiska erfarenhetsbord han dukar upp i sin bok. Thorsten Cars har också ett drivet och läsartillvänt sätt att skriva som gör det lättsamt och lärorikt att plöja igenom de 300 sidorna i boken.

Det som inte minst fängslar mig är det långa perspektivet i boken. Här skriver en ännu levande och vital person om sina upplevelser av den Hitlervurmande latinlektorn "Lapsus" på gymnasiet i Linköping under andra världskriget. Thorsten Cars ger en bred bild av Lapsus; han känner uppenbarligen inget behov av politisk historierevisionism; han är så stadig i sin moral och i sina liberala värderingar att han inte är rädd för att hålla fram Lapsus kvaliteter som lärare vid sidan av att berätta om sitt dåtida och nutida avståndstagande från allt vad totalitära läror och regimer heter. En god moral är - tillsammans med humor och självdistans - de bästa färdkamraterna man kan ha under livsresan. Vilket Thorsten Cars bok är ett glädjande och befriande exempel på. Bokens skildringar av gymnasielivet i Linköping och av juridikstudierna i Stockholm är som ett slags levande lärobok om hur snabbt Sverige har förändrats. Handskakningen med Tage Erlander, skämtet med Olof Palme och vänskapen med "gangsterklassens" Tage Danielsson förenar då och nu på ett smått magiskt sätt.

ÖstgötaCorrespondenten har en roll i den unge Thorstens finansiering av sitt liv. När den medarbetare på Corren i Vadstena som brukade guida Göta Kanal turisterna blev sjuk så kunde Thorsten ta över. Han pluggade snabbt in Vadstenas sevärdheter på tre språk utöver svenska: "Hade jag tur kom det två kanalbåtar samtidigt – en från Stockholm och en från Göteborg – och då kunde jag tjäna upp till femtio kronor på ett bräde, en stor summa för en gymnasist på den tiden." Vid Thorsten Cars första utlandsresa bidrog arvoden från Corren - 30 kronor per resebrev - till resans guldkant. Tidningen Östgöten - under en period en del av Folkbladet - finns också med på ett hörn i berättelsen. Kort sagt: Läs och låt dig glädjas och upplysas. 

Thorsten Cars

Han föddes 1930 och är jurist, domare och författare. Vid Stockholms universitet blev han juris doktor och docent i processrätt. Han har bland annat varit auditör i den svenska FN-bataljonen XVI (Kongo 1962), föredragande hos justitieombudsmannen (JO), byråchef hos riksåklagaren, sakkunnig i justitiedepartementet, chefsrådman vid avdelning 13 i Stockholms tingsrätt, allmänhetens pressombudsman (PO) 1980–1990, hovrättslagman i Svea hovrätt och ordförande i Institutet mot mutor 1978–1997.


Ämnen du kan följa
Läs mer!
Konst

Konstnären Peter Geschwind är död

Nöje

LasseMaja kan bli nöjesanläggning

Widar Andersson: Gå gärna in i dimman med Iris

Widar Andersson: Törnvall spanar efter godhet och klokskap

Widar Andersson: En praktisk handbok för den som vill integreras

Visa fler