I kväll tror jag att jag ska samla ihop ett gäng blommor och lägga under kudden. Enligt sägnen ska ju blommorna kunna bidra till att det under midsommarnattens välbehövliga sömn uppenbarar sig bilder av vad som komma skall. Det skulle vara fint att vakna på midsommardagen med en stark känsla av att vi har ett extraval att se fram emot. Två riksdagsval, två år i rad tror jag skulle kunna skaka om politikens aktörer och entreprenörer på ett hälsosamt sätt. Visst, jag kan alla invändningar. Det skulle vara ganska osvenskt olagom och väl dramatiskt med ett extraval. Partier och tyckare tycks dessutom ha fastnat i den udda uppfattningen att ett extraval skulle vara ett misslyckande, något av ett svek och svaghetstecken och en åtgärd som på något sätt skulle stå i strid med svenska folkets intressen. Visst, hälsan tiger still som ordspråket lär oss. Den dominerande medborgerliga förväntningen på politiken är sannolikt att de folkvalda ska ta hand om det allmänna på ett så bra sätt som möjligt, se till så att de av tillvarons delar som politiken påverkar är hyggligt rättvisa, att skolor och sjukvård fungerar, att tjuvar och mördare sitter i fängelse, att det inte är för stora hål i bilvägarna, att tågen går som de ska och att skatterna inte är för höga; i vart fall inte för mig.
Hälsan är emellertid just nu inte på topp i politiken. Det är därför det skramlar och låter så mycket från riksdagen. Unika händelser lägga på hög. Två nödavtal - Decemberöverenskommelsen och Januariavtalet - har fått ersätta starka regeringar under snart sju år. En unikt lång regeringsbildning efter förra valet. En statsminister som nyligen förlorade en förtroendeomröstning. Ett gammalt liberalt parti som likt för hundra år sedan hoppar mellan högern och vänstern; fast nu med betydligt färre väljare än under förra tjugotalet. Ett parti med sina rötter i skinnskallefjunigt heilande har fått ordning på grejerna och har som inget annat parti under det senaste seklet tagit mängder med väljare från både höger och vänster. En socialdemokrati som flera val i rad har gjort sitt sämsta valresultat men som ändå vill regera. Ett vänsterparti som nu för första gången har en ledning som inte har kommunistiska reflexer och som kanske på allvar vill vara med i ett regeringsunderlag på riktigt. Politiken och politikerna har tappat rekordstort i förtroende under de här sju svåra åren då den stora sakfrågan för sju partier har varit hur man ska förhålla sig till det åttonde partiet. Demokratins ägare - myndiga medborgare - behöver gå in och ställa saker och ting i ordning med ett par fräscha valresultat i tät följd. Trevlig midsommar!