Lagar och överenskommelser i lokalpolitiken bygger på att det är hederliga och anständiga partier/politiker som deltar i verksamheten. När så inte är fallet så står det allmänna ganska så skyddslöst. I Norrköping har SD: s sammanbrott resulterat i ett stort antal så kallade vildar. En vilde har t ex behållit arvodet på nästan 70 000 kronor i månaden som oppositionsråd; ett uppdrag han hade då han uteslöts ur SD. Flera vildar hävdar att de nu representerar partier som inte är invalda i fullmäktige.
Nyligen samlades politiker från de åtta folkvalda partierna i Norrköping för att besluta om budgetfrågor. Gruppledarna har en överenskommelse för budgetdebatterna där varje partis talartid beror på antal mandat. Tre av vildarna ansåg att de utgjorde ett nionde parti med ett eget budgetförslag. Trots vädjanden från fullmäktiges ordförande Maria Sayeler Behnam och från Sophia Jarl (M) och Olle Vikmång (S) så struntade vilden Matthias Olofsson i överenskommelser och än värre i att hans parti inte är folkvalt. Han tog mycket talartid för att tala för ett parti som inte finns i fullmäktige.
Vildar är ett elände i sig självt. Men svårt att göra något åt utan omfattande lagändringar. Däremot är det angeläget med reformer som stoppar stöld av uppdrag och arvoden som man fått av ett fullmäktigeparti som man sedan lämnar för att bli vilde. Försök att sätta sig över demokratin genom att låtsas representera partier som väljarna inte valt in bör också omöjliggöras. Demokratin behöver skydd från huliganer. Annars är risken stor att de hederliga och anständiga tröttnar på demokratin.