Susanna Gideonsson har en plats i den högsta ledningen för Socialdemokraterna. Hon är ersättare i partiets verkställande utskott. På DN Debatt (20 maj) lovar hon emellertid "skoningslös kritik" mot Socialdemokraterna om partiet "inte driver en sann socialdemokratisk politik." Det kan tyckas lite schizofrent och/eller masochistiskt att vilja vara skoningslös mot det parti som man själv är med och leder. Men sådant är nu en gång för alla språkbruket och tankegångarna inom delar av de vänstra delarna av socialdemokratin.
Susanna Gideonsson kommer av allt att döma att väljas till LO: s nästa ordförande på den fackliga centralorganisationens kongress om tre veckor. Som en följd av sitt nya uppdrag kommer hon också att befordras till en ordinarie plats i det verkställande utskottet. Vilket inte gör det här med skoningslösheten lättare att förstå för människor utanför vänsterkretsarna.
Susanna Gideonsson kommer förmodligen att bli en utmärkt ordförande för LO. Hon har kämpat sig framåt och uppåt och hon har aldrig varit rädd för att arbeta och att ta i när så krävs. Men hon behöver se upp med det ryggmärgsvänstertänk som hon bär med sig från alla sina år i Handels.
LO-medlemmar är ingen stormtrupp för vänstern. Inte minst i dessa tider där SD utmanar S i striden om största parti i LO. Vänsterpartiet är betydligt mindre än inte bara SD utan även Moderaterna bland LO-väljare. Att argumentera för ett mer vänstrigt LO känns mot den bakgrunden en smula verklighetsfrånvänt. Och medlemsfrånvänt.
Susanne Gideonsson skriver på DN Debatt att "Socialdemokraternas uppdrag är att verka för arbetarklassens intressen."
Det är ett korrekt omdöme. Givet förstås att vi talar om tiden före vägvalet för snart hundra år sedan då S lade klasskampsideologin åt sidan för att istället slå in på Folkhemsvägen och Löntagarvägen. Ett vägval som ännu hundra år senare skapar förtsättningar för socialdemokratiskt ledda regeringar; detta till trots av att LO-medlemmarnas partipolitiska sympatier i betydligt högre omfattning än tidigare är förlagda hos andra partier än Socialdemokraterna.
Det finns mängder med lager av historiska förklaringar till varför relationerna mellan LO och S är som de är. Utan LO vore S ett sämre och svagare parti; så tänker jag. Men ska Socialdemokraterna ha någon framtida nytta av att lyssna på LO så krävs nog att LO i sin tur först lyssnar på sina medlemmar. Vänsterdogmatism om "sann socialdemokrati" har aldrig fört något gott med sig för vare sig parti eller land. Så lyder den skoningslösa erfarenheten.