Det verkar - i vart fall så här inledningsvis - som om parterna på arbetsmarknaden tänker ta upp den kastade handsken från regeringens utredning om förändringar i lagen om anställningsskydd. Ekoredaktionen berättar om att tre olika arbetsgrupper har satts upp mellan LO, Privattjänstemannakartellen PTK och arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv. Parterna ska diskutera tre huvudämnen: Anställningstrygghet, omställning och a-kassa.
Enligt Ekot som tagit del av en rapport som parterna sammanställt inför återstarten av förhandlingarna 1 augusti så är det fråga om "omfattande förändringar" inom flera delar av det arbetsrättsliga området. Det är hoppingivande.
Ett mycket intressant förslag i den rapport som Ekot refererar till handlar om att parterna ska ta över ansvaret för arbetslöshetsförsäkringen och därmed låta a-kassan styras av kollektivavtal. En del av ett sådan reform innebär att staten skulle gå miste om de många miljarder kronor i särskilda arbetsgivaravgifter som företagen idag betalar in till staten för att finansiera arbetslöshetsförsäkringen. Här skulle således parterna så att säga vända på kuttingen. Istället för att överlämna ännu mer av arbetsrättens anställningsskydd till staten så skulle parterna ta över arbetslöshetsförsäkringen från staten. Vilket i sanning är ett offensivt sätt att svara på statens duellutmaning om anställningstryggheten.
Parterna förhandlar också om anställningsformer och omställningsstöd för fler löntagare än idag. Den heta frågan om antalet undantag som arbetsgivaren ska kunna göra vid neddragningar i verksamheten kan, enligt vad som står i rapporten från partsförhandlingarna, till exempel knytas till omfattningen av neddragningarna.
Det är sunt om arbetsmarknadens parter tar på sig ett ökat ansvar för arbetsmarknadens effektivitet och funktionalitet. Rättigheter och skyldigheter som kopplas ihop med finansieringsansvar har flera fördelar. Att inte enkelt kunna bolla över kostnaderna för sin egen dysfunktionalitet på "någon annan" - i det här fallet skattebetalarna - är befrämjande för god ordning och rimlig moral.
Dessutom är det tilltalande med fler maktcentra i samhället. Det finns demokratiska risker med att lägga in ansvar för snart nog allt och alla in i staten. Fackföreningar och företagare ska i sig själva vara starka och så modiga som möjligt. Ett partsgemensamt ansvar för mer - inte mindre - av arbetsmarknadens problem och konflikter är en modell där makt och ansvar hamnar helt rätt.