Magdalena Andersson hade ett par timmar tidigare hållit ett längre tal på kongressen där hon drog upp linjerna för den kommande S-politiken i Sverige. Hon gav en bild av ett parti i ideologisk medvind; "framtiden har valt oss", sa Magdalena Andersson. Olaf Scholz hade ett liknande anslag i sitt tal till kongressen. Så kan det förstås vara. Och avsett det så ingår det i uppdraget att ingjuta mod och kurage i de egna trupperna när man för en gångs skull har dem samlade.
SPD i Tyskland lyckades göra en bra valrörelse i september och vände ett hotande katastrofresultat till en nivå som räckte för att nu sitta i regeringsförhandlingar med två mindre partier. S i Sverige har nu snart regerat Sverige i två obrutna mandatperioder. Visst är det bra gjort. I nuläget är dock medvinden inte alltför stark. S i Sverige gjorde - maktinnehavet till trots - sitt sämsta val någonsin 2018. SPD i Tyskland gjorde å sin sida sitt tredje sämsta valresultat någonsin 2021. Medvinden kanske framförallt består av en väldig motvind för oppositionen i de båda länderna. I Tyskland gjorde de vanligtvis styrande Kristdemokraterna sitt sämsta val någonsin och i Sverige har oppositionen - läs Moderaterna - inte lyckats dra nytta av att regeringen har en stor majoritet emot sig i riksdagen.
Magdalena Andersson och Olaf Scholz uppträdde på en gemensam presskonferens efter sina respektive tal där Magdalena Andersson bland annat talat om hur hon vill att Sverige med än större kraft ska ta itu med de allvarliga problemen med bristande integration och grov kriminalitet. Hon frågade sig bland annat hur det ens "är möjligt att barn kan födas och växa upp i Sverige, ett av världens rikaste och mest jämlika länder, och begå mord innan de ens har fyllt 18 år? Det är ingen retorisk fråga. Det är en svår och plågsam fråga. Och den måste ställas." Frågan behöver också besvaras. I sitt tal gick Magdalena Andersson in på några delar av det svar hon kan tänka sig: "Därför vill jag att alla arbetsföra som får ekonomiskt bistånd också ska möta en tydlig förväntan. Du ska lära dig svenska och arbeta ett visst antal timmar i veckan. Det ska samhället erbjuda dig som individ. För så funkar det i Sverige."
På presskonferensen fick Magdalena Andersson frågor på sitt förslag om skärpta krav på mottagare av bistånd (socialbidrag som vi fortfarande säger i folkmun) En journalist påminde om att Moderaterna har lanserat just ett sådant förslag och frågade om det var moderat politik som var svaret på Magdalenas frågor? Hon svarade något i stil med att hon - som hon tidigare sagt - var beredd att vända på "alla stenar" för att komma till rätta med problemen. Ett annat svar är ju förstås att det är just det som är fördelen med att vara regering; man kan lyfta tag i förslag och åtgärder och göra dem till regeringspolitik. I det här fallet socialdemokratisk regeringspolitik. Varifrån förslagen en gång i tiden har kommit är mindre intressant; det riktigt intressanta är ju om lösningsförslagen biter på problemen.
Partikongressen är så här långt - fredag kväll - en stabil uppvisning i regeringsstabilitet. Ledarskiftet mellan Löfven och Andersson har skötts ordnat och utan föregående kriser och kaos. Partiet har genom regeringsinnehavet sedan 2014 skaffat sig en ganska stor grupp erfarna statsråd och regeringsarbetare i 40-60 årsåldern som kan hantverket; är duktiga på politik. Det märks under kongressens debatter. Debatten om migration och kriminalitet landade utan några störande återfall i låt-gå och murlös politik. Kongressens debatt om den ekonomiska politiken var på förväg upphaussad som det slagfält där det skulle skjutas grundskott mot en ordnad och ansvarsfull ekonomisk politik. Av detta blev det dock inte mycket.
Magdalena Andersson tog ombuden med storm med sitt installationstal där hon målade ut tre kärnfrågor för S framöver: Segregationen/kriminaliteten, klimatet och "demokratisk kontroll" över skolan, vården och omsorgen. På klimatområdet är nyckeln gröna investeringar i samarbete med industrin där staten ska ta en del av riskerna som bankerna annars kanske tvekar inför. Staten ska gå in med 100 miljarder kronor under nästa mandatperiod, sa Magdalena Andersson. Klassisk industripolitik i gröna kläder. Segregationen/kriminaliteten är ett helt nödvändigt "högerspår" om jag uttrycker mig lite sammanfattat. På samma sätt är det ett begripligt och i grunden sunt "vänsterspår" att vilja skärpa den demokratiska kontrollen över välfärdsverksamheterna. Förmågan att röra sig över en bred åsiktspalett med en grundläggande och tilltalande ordning och reda är en historiskt förvärvad framgångsfaktor för Socialdemokraterna. Den kan vara på väg tillbaks.