Camilla Kvartoft och Anders Holmberg är ett de möjliga debattledarparen i Agenda på söndag kväll.
Söndagskvällens partiledardebatt i SVT: s Agenda kan verkligen bli något alldeles extra. Förvisso återstår i skrivande stund 48 timmar till det att debatten startar. Men det kan vara så att vi som väljare och medborgare kan få uppleva en offentlig krasch för de märkliga regeringssammansättningar som vi haft sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010. Det vore i så fall sunt och demokratiskt hälsosamt. Vi behöver komma åter till en ordning där regeringar sätts samman av partier som i vart fall har mer gemensamt än ogemensamt med varandra.
Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt har egentligen en rätt så tafflig position. Han vill samla stöd för att fälla en regering därför att den genomför den politik som de sa att de skulle göra när Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet släppte fram regeringen i januari 2019. I Januariavtalet stod då som nu att Lagen om anställningsskydd skulle ändras på det sätt som nu ska göras. Men politik är politik. Sjöstedt har kanske fått en släng av hybris efter det att han häromveckan hamnade överst då en kvällstidning lät mäta folks förtroende för partiledarna? Hur som helst; Sjöstedts utspel ser nu ut att kunna bli till verklig politik. KD: s Ebba Busch - som också hon ligger pyrt till sedan Aftonbladet visat bilder på en kändisfestande och kindpussande Ebba Busch - har meddelat att hon och hennes riksdagsgrupp ger V sitt stöd.
Ebba Buschs anseende har skadats av kändisfestandet i Coronatider. Det skulle inte förvåna mig om hon hittar ett tillfälle under partiledardebatten att be svenska folket om ursäkt och förlåtelse för sitt slarv.
Ebba Busch har profilerat sig som en hardliner i Coronapolitiken och att trängas på kändisfester är lika illa för henne som vad det vore om Stefan Löfven ertappades med försök att smita från skatten. Hur som helst; med KD med på vagnen har Sjöstedt fått de nödvändiga 35 mandat som krävs för att riksdagen ska pröva förtroendet för ett statsråd eller en regering.
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson har tidigare tackat nej till Sjöstedts mandattiggande. Kristersson har sagt att han gärna ser att regeringen genomför de förändringar i Lagen om anställningsskydd som är annonserade. Att fälla regeringen på den punkten vore märkligt enligt Kristersson. När Sjöstedt och Busch har bestämt sig för att hemställa om en förtroendeomröstning så är dock saken i en annan dager. På fredagen har således Moderaterna meddelat att de kommer att rösta med V och KD om det blir en omröstning.
Ulf Kristersson kan möjligen landa som statsminister när allt är över. Men Stefan Löfven äger och styr processen för många månader framöver om han vill.
Senare på fredagseftermiddagen (9/10) anslöt även Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson till V, KD och M. Enligt Åkesson handlar det om att "syna Sjöstedts bluff". SD-ledaren räknar med att Sjöstedt ska hitta ett litet kryphål för att komma ur den majoritet som han nu har samlat ihop för att fälla Löfven. Så kan det säkert vara.
En bra bild. Stefan Löfven i mitten mellan en avslappnad Jimmie Åkesson och en indignerad Jonas Sjöstedt.
Jonas Sjöstedt har under hela denna process talat om att han ska tvinga fram ett extraval om inte Löfven avbryter försöken att reformera Lagen om anställningsskydd enligt det Januariavtal som S och MP har med Centerpartiets Annie Lööf och liberalerans Nyamko Sabuni; som i och för sig ärvde Januariavtalet av den tidigare partiledaren och nuvarande Romambassadören Jan Björklund. Den enda i hela världen som kan utlysa ett extraval till Sveriges riksdag är emellertid Stefan Löfven.
Fälls Löfven i en förtroendeomröstning så avgår han sannolikt utan att använda den veckolånga möjligheten att utlysa ett extraval. Regeringen Löfven förvandlas till en expeditionsministär som sköter sker och ting som måste skötas och som inte är politiskt kontroversiellt. Saker och ting kan dras i långbänk, likt vad som skedde hösten 2018.
Talman Andreas Norlén kan få en svettig repris på hösten 2018.
Det kan ta flera månader innan Löfven tvingas till en fjärde och sista omröstning om ny statsminister i riksdagen. Om även en sådan omröstning misslyckas med att utse en statsminister så blir det enligt våra grundlagar ett extraval; låt säga i april 2021; ett år och några månader innan det ska hållas ett ordinarie riksdagsval.
Stefan Löfven har inte så stora möjligheter att gå Jonas Sjöstedt till mötes. Visst kan LO kanske förmås att vilja återta förhandlingarna med Svenskt näringsliv för att på så vis befria Löfven från den plågsamma lagstiftningskalken genom att parterna förhandlar fram ett nytt huvudavtal som reglerar Lagen om anställningsskydd utan politisk inblandning. Ett sådant scenario förutsätter dock att även Svenskt näringsliv tycker att det är en bra idé. Det skulle de kanske kunna göra; givet att förhandlingsresultatet är minst lika bra ur deras perspektiv som vad den statliga utredningen har föreslagit.
Regeringens stödpartier C och L kan ju inte tåla att förödmjukas hur mycket som helst. Centerpartiets Annie Lööf och Stefan Löfven tycks ha funnit varandra någorlunda och där kan det nog ges och tas en del. Det kan vara så att Annie Lööfs och C: s nya väljare är mer intresserade av att stoppa SD från inflytande än vad de bryr sig om anställningsskydd. Även om det är så, så kan knappast Centerpartiet bara rycka på axlarna åt att frågan om anställningsskydd - en helt central punkt i Januariavtalet - hamnar i det stora arkivet för olösta fall.
Vad tål Annie Lööf och Nyamko Sabuni i det uppkomna läget? Kan det bli så att de splittras; Lööf håller sig till Löfven medan Sabuni byter spår?
Som sagt. Mycket kan hända och mycket står på spel. Har vi som medborgare och väljare tur så kan vi få ta del av politisk nutidshistoria i SVT på söndag kväll. Jag hoppas att programledarna känner historiens vingslag och inte låter i förhand uppgjorda ämnesval styra debatten alltför mycket.