Goda skäl att vara behärskat optimistisk

Skolverkets generaldirektör gläds över förbättrade skolresultat, men det är en behärskad glädje. Här en bild från ett tidigare möte med Folkbladets Widar Andersson.

Skolverkets generaldirektör gläds över förbättrade skolresultat, men det är en behärskad glädje. Här en bild från ett tidigare möte med Folkbladets Widar Andersson.

Foto: Katarina Tiväng

Skola och utbildning2021-07-30 08:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I veckan presenterade Skolverket siffror som visar att niornas betyg har förbättrats något. Även gymnasieskolans siffror går åt rätt håll. Det är förstås anmärkningsvärt med tanke på pandemin. För säkerhets skull tog generaldirektören Peter Fredriksson själv upp alla reservationer redan vid presentationen. Det är preliminära siffror och det kan finnas inslag av snällbetyg. Det har inte varit helt enkelt att bedöma eleverna under det senaste året. 

Kommunerna i Östergötland hänger med i den positiva trenden. I Norrköping har andelen som är behöriga att söka till yrkesprogrammen på ett par år ökat från knappt 81 procent till årets 85,9. Särskilt noterbart är att skolor som tidigare har haft låga snittbetyg nu har lyft sig rejält. Men samma reservation gäller för de här siffrorna. All statistisk ska tolkas med en nypa salt, och i det här fallet gäller det att ta till en hel näve. 

Jag skriver emellertid inte det här för att vi i Sverige eller i Östergötland ska hoppa jämfota av glädje över skolbetygen. Jag skriver det därför att vi vet hur oerhört viktiga skolresultaten är. De är viktiga för den enskilde. Det finns åtskilligt med forskning som visar att barn som lär sig läsa och räkna och som klarar skolan hyfsat också klarar sig bra resten av livet. Därmed är också skolresultaten en viktig, kanske den viktigaste, mätaren av ett samhälles sociala hälsa. 

Dessutom skriver jag om skolbetygen därför att de säger en del apropå den debatt som förs om den svenska coronastrategin. Det har inte varit helt enkelt att följa debatten, än svårare att delta i den.  Tonläget har stundtals varit högt och redan när Kristdemokraternas ledare Ebba Busch hävdade att regeringen med "berått mod" lät människor dö kände jag att den hade fladdrat iväg, bort från all sans och balans.

Ansvariga på alla nivåer, från undersköterskan via Anders Tegnell till statsministern, har tvingats göra oerhört svåra avvägningar. När jag läste Coronakommissionens första betänkande blev det än tydligare att det framför allt i början gjordes en del felbedömningar. Pandemins kraft och omfattning underskattades. 

Det är mycket som talar för att regeringen gjorde rätt på en mycket viktig punkt. Utbildningsminister Anna Ekström (S) och andra har under hela pandemin upprepat att det sista som ska stängas är skolorna, och det första som ska öppnas när det är möjligt är skolorna. 

Den delen av strategin får högsta betyg, utan att det krävs ens en nypa salt.