Den som sår känslorättighet kan få skörda Trump

Lena Andersson är ett "liberalt orakel" och sanningssägare. Det tycker i vart fall Folkbladets Widar Andersson på dagens ledarsida.

Lena Andersson är ett "liberalt orakel" och sanningssägare. Det tycker i vart fall Folkbladets Widar Andersson på dagens ledarsida.

Foto: Polaris

Krönika2021-01-17 06:22
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så vind och skörda storm. Så varnar oss det gamla ordspråket för att fara iväg för långt ut på kanterna i debatt och politik. Hålla igen på rykten, insinuationer, skitprat och att hålla igen på överdrifter och lögner. Den som inte vill så vind som kan utvecklas till en rytande storm håller också igen på barnsliga beteenden som präglas av likgiltighet för och okunskap om den andre.

Lena Andersson är författare, filosof och ett liberalt orakel. I en krönika på Svenska Dagbladets ledarsida (9 januari 2021) skriver hon en lysande text om "kännandets primat" på temat att den som sår "känslomässiga rättigheter" inte ska bli förvånad om han eller hon för skörda Trump:

"Det senaste halvseklets idéer om subjektiva sanningar har lett till en intellektuell regression av stora mått; en sorts mänsklighetens återgång till det utvecklingsstadium där barnet inte fullt ut förstår vad det innebär att andra finns och tänker; det stadium där barnet ännu inte vet hur pronomen fungerar; att de är en länk mellan personen och dennes inplacering i det allmänna, i strukturen. (--) Med öppna ögon har våra samhällen gjort sig av med uråldriga och omistliga, rationellt grundade insikter om världens och människans naturliga beskaffenhet, om vad det är att leva och tänka som människa bland människor."

När det förlorar i betydelse och värde hur saker och ting är i själva verket så kan det bära iväg hur långt som helst och vart som helst. Det Lena Andersson pekar på är det enbart skenbart motsägelsefulla i att antiauktoritära läror och ideologier där kategorier är godtyckliga och privata banar väg för auktoritära läror och ledare. Hon tar ett exempel från transaktivismen som hårdfört agiterar för att var och en äger rätten att definiera sitt kön. Det har rentav gått så långt att den som invänder mot detta - utifrån solida baskunskaper - riskerar att få en psykiatrisk diagnos; som vore man bärare av en fobi. I detta fall en transfobi. Om det i ett ängsligt och obildat medie- och politiklandskap drar likhetstecken mellan fobier och saklig uppriktighet så ska vi inte bli förvånade om det från andra sidan dyker upp en president som "känner" att han vann valet därför att han vill vinna; en president som känner att den andra sidan måste ha stulit röster från honom eftersom han hatar att förlora. 

Sådd av kännandets överhöghet i ett samhälle leder till skörd av polarisering. Det finns faktiskt sanningar här i världen som vi kan känna vad vi vill inför men som ändå är sanna.