Regeringen har låtit utreda förutsättningarna att göra inskränkningar i grundlagarna för att kunna göra det förbjudet att publicera namn på personer som begått brott. Udden i utredningen är riktad mot de tjänster där företag, myndigheter och privatpersoner kan beställa bakgrundskontroller av människor.
Utredningsförslaget med grundlagsinskränkningar har varit ute på remiss. Åsiktsskillnaderna följer den gängse stridslinjen i sådana här sammanhang där personlig integritet, risker för diskriminering och fullt begripliga skyddsbehov ställs mot varandra, vilket polisen och kriminologen Fredrik Kärrholm förtjänstfullt kommenterat på Svenska Dagbladets ledarsida. (4/4)
De som förordar ett förbud argumenterar för att de som dömts och sonat sitt brott ska kunna gå vidare och "obehindrat leva sina liv." De som motsätter sig ett förbud anför i huvudsak "demokratiska och publicistiska" argument. Fredrik Kärrholm bidrar för sin del med ett verklighetsbaserat resonemang om att bakgrundskontroller kan förebygga diskriminering. "Det är ett krasst faktum att det föreligger en överrisk för brottslighet gällande vissa grupper. Utan annan information kan det anses rationellt av en hyresvärd att välja bort en man eller en arbetsgivare att välja bort en person med viss utländsk bakgrund. (--) Bakgrundskontroller möjliggör istället enskilda prövningar."
Alla människor har att leva med sina förflutna. Så är det bara. Det Kärrholm pekar på är att den enskilde däremot inte ska behöva leva med fördomar och uppfattningar om den gruppidentitet som kan omgärda hans/hennes bakgrund utan ska ha rätten att bli bedömd för den man är. Den rätten är ett demokratiskt fundament i samhället som jag många gånger stridit för. Ett exempel: I det juridiska efterspelet till diskoteksbranden i Göteborg 1998 där 63 ungdomar omkom fick åklagarna stark kritik för att de ville pröva de unga arrangörernas rättsliga ansvar för katastrofen. I ett inlägg på DN Debatt i februari 1999 pekade jag på att det var "ungdomarnas utländska påbrå" som framhölls av dem som hävdade att det vore "diskriminerande och snudd på rasistiskt att pröva ungdomarnas eventuella skuld. (--) De som argumenterar för denna omvända form av diskriminering är verkligen invandrarnas och integrationens värsta fiender! Jag vet att det är de mest utsatta som skadas när skenradikalismen sätter fart i salonger och på redaktioner." Ett samhälle som räds offentligheten blir i brist på fakta alltmer utlämnat till fördomar och fantasier.