Filmen som sprids ska beskriva en "arabisk våldtäktslek" där en stor grupp arabiska män omringar sitt offer, för det mesta en västerländsk kvinna eller en kvinna som klär sig västerländskt, för att därefter utsätta henne för sexuella övergrepp. Forskaren Senni Jyrkiäinen, som studerar könsrelationer i Egypten vid Helsingfors universitet, menar i en artikel i Metro att exempelvis Egypten haft problem med trakasserier mot kvinnor, men hon har aldrig hört talas om att det skulle röra sig om att dessa planerats i förväg.
Noora Flinkman jobbar på organisationen Harassmap i Egypten som kartlägger trakasserier. Inte heller hon känner till att en sådan lek existerar, utan konstaterar att sexuella trakasserier är ett globalt problem, och inte enbart isolerat till en särskild region.
– Det är alla slags män, alla slags bakgrunder, säger hon till Metro.
Runt sitt vardagsrumsbord i centrala Norrköping sitter familjen Shahood/Kashish från Homs i Syrien. Det är mormor Atina, mamma Elen, pappa Najib, sonen George och Najibs brorson Yazan. De får se filmen.
– Beasts. Svin, säger Najib. Det där är inte män. Men en våldtäktslek? Jag har aldrig hört talas om det, säger han.
Inte heller Yazan kan komma på att han någonsin hört talas om det. Att män, som de i Köln, eller Kalmar, skulle ha utövat en speciell ”lek”, som är vanlig i arabisktalande länder, inkluderat Syrien, nej, det borde de ha vetat om.
Bassel Arnous kommer från Damaskus i Syrien. Han tittar på filmen.
– Jag har bott i Syrien, Saudiarabien, Jordanien och Egypten och har besökt Libanon, Förenade Arabemiraten och Bahrain. Jag har vänner från nästan alla arabiska nationer och har aldrig hört talas om det här i hela mitt liv säger han.
Ingen av dem kan förstå varför uttrycket sprids. Samtidigt har det som skett i såväl Köln och Kalmar inträffat, något alla är ense om aldrig skulle kunna ske i Syrien.
– Där kan en kvinna gå ut ensam överallt, mitt i natten, och vara säker, säger Bassel.
Elen Kashish instämmer:
– Jag kände mig alltid säker när jag gick ute på gatorna i Syrien, säger hon.
Maken Najib fortsätter:
– De män som skulle göra något mot kvinnor skulle straffas hårt. Innan kriget alltså, säger han.
Varför händer det då i Europa?
– Kanske känner de att det här är deras rätt och att de har rättigheten att uttrycka den. Och att straffen inte är hårda här, funderar Najib.
Bassel blir upprörd över att problemen, som han säger, ofta förklaras med hans religion.
– Det är märkligt, och outhärdligt att härleda varenda kris till islam. Om någon begår ett brott mot en kvinna inom islam, ställs den inför ett hårt straff, säger han och fortsätter:
– Islam beskrivs ofta som en ”monsterreligion”. Men en religion som har mer än en och en halv miljard anhängare kan inte vara monster.
Allihopa beskriver hur det syriska samhället och synen på kvinnan ser olika ut beroende på om man bor i storstaden, vilken del av staden man bor i, om man bor på landsbygden, vilken religion man tillhör och hur ”hårt” man utövar sin religion, vilket ofta hänger ihop med utbildningsnivå. Att förstå detta är inte helt enkelt. Bassel försöker förklara:
– Vi kan jämföra två delar av Damaskus till exempel, Malki och Midan. Malki tros vara det dyraste området i Syrien där en 250 kvadratmeter stor lägenhet kostar mellan två och tre miljoner dollar. Livet där är mycket nära västländernas sätt att leva, folk är välutbildade och inte så stränga. Midan å andra sidan är ett mycket strikt område, där det skulle uppstå stora problem om en kille till exempel tittar på en flicka och försöker börja prata med henne.
Najib, som är kristen, instämmer:
– I Syrien har man en starkare relation med sin familj, där fadern ofta kontrollerar familjen. Barnen är beroende av sin familj även efter att de fyllt 18 år. Men det ser olika ut, beroende på var man bor och religion.
Yazan är 28 år. I Syrien lät han inte sin lillasyster gå ut när som helst själv. I Sverige blir det annorlunda.
– Här kommer hon få det. Jag vill vara flexibel och leva efter det svenska livet, förklarar han.