Aftonbladet och Expressen är sedan länge mycket snabba med att - med hjälp av olika opinionsinstitut - kora vinnare och förlorare efter stora evenemang som direktsända partiledardebatter. Söndagskvällens partiledardebatt i SVT var inget undantag. Det intressanta med mätningarna denna gång var att debutanten i sammanhanget - moderatledaren Ulf Kristersson - vann med marginal i båda tidningarna. En svala gör ingen sommar och allt det där. Men det kan vara så att Kristerssons framgång är ett tecken på ett medborgerligt sug efter just det slags "vuxna samtal om viktiga saker" som moderatledaren efterfrågade i sitt installationstal som nyvald partiordförande.
Mer att läsa: Agenda: Drömmen lever om de stora.
I så fall är Sverige att gratulera. Det finns verkligen en mängd orsaker för politikerna att tala och lyssna vuxet och dämpat om tillståndet i samhället. Vilket Ulf Kristersson gjorde med framgång i sin premiär. Håller trenden i sig så vet vi att framgång ofta är en stilbildande skola. Fler politiker kommer att vilja framstå som "vuxna och tänkande" varelser snarare än som sluggande, slirande, avbrytande och hetsiga politiker av den art som MP: s språkrör Gustav Fridolin företrädde i partiledardebatten i söndags. Att Gustav Fridolin kom sist i båda mätningarna är även det en möjlig indikation på att gapiga överdrifter åker in i arkivet för ett tag. Det vore mycket bra.
Mer att läsa: Skolan ska vara ojämlik.
Integrationen till det moderna Sverige är ett ämne som verkligen är underförsörjt med sakliga och vuxna samtal. Politruker till höger och vänster har fått styra diskussionen med närmast handlingsförlamning som följd. För varje mätning som görs försämras skolresultaten och ökar arbetslösheten i de växande delar av befolkningen som är lågutbildade och som i många fall helt saknar kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för att ens komma i närheten av arbetsmarknaden. Här behöver Sverige samla ihop sig till extraordinära insatser. Stefan Löfvens utbildningsiver och Ulf Kristerssons bidragstak är bra ingångsvärden för en vuxen politik.
Men det behövs mycket mer. Både S och M behöver till exempel upp till bevis och redovisa vad talet om att "alla skolor ska vara bra skolor" respektive "nolltolerans mot dåliga skolor" betyder i praktiken här och nu.
Jag hoppas att S och M tillsammans ska rycka upp sig så pass mycket att de tillsammans ska kunna nå i vart fall 55 procent av rösterna i nästa val. Inte nödvändigtvis därför att de ska regera ihop. Men därför att det ger stabilitet och ökad trygghet med vetskapen om att två vuxna partiledare kan gå in med tunga strukturreformer och/eller räddningsinsatser om så skulle krävas.